LA LA LA LA
Nu är vi back i vår stad igen. Har ni saknat oss?
Vi är trötta och en aning slitna. Men lyckliga. Jävligt lyckliga. Lite fattigare. Men rikare på upplevelser.
Sagan om denna helg började fredag eftermiddag när vi packade bilen och körde ut på motorvägen - LA here we come!
Att åka till LA en fredagseftermiddag är kanske inte att rekomendera när det gäller trafiken. Köerna var inte att leka med. Mil efter mil. Men tillsist kom vi fram, dock hade vi inte bokat nå hotell då meningen var att hitta nå billigt när vi kom fram. Vi satsade på Down Town, eftersom det var där vi skulle gå ut. The Standard Hotel. Annars är Down Town LA ingenting att se, bara business dagtid och skumt nattetid.
Men att hitta ett billigt hotell där var lättare sagt än gjort. Vi åkte en gata fram och efter ett tag kom vi fram till Korea Town, bara koreaner och japaner, men det är vi ju vana med från skolan. Checkade in och gjorde oss vackra för en fashionabel fest på stan.
Bilen och de fyra nissarna.
Cool chaffis.
Blev lurade på en taxiresa där hotellet skickade Pappa Korean för att köra oss till utestället, som var en fantastisk bar/klubb mitt bland alla skyskrapor i hjärtat av LA. Höga bankbyggnader ramade in oss och det passade ju bra eftersom Wille ska bli bankman. Mycket häftigt och slår alla barer som finns på hemmaplan.
Där zippade vi på Mojitos i vattensängar och njöt av livet. Ibland är livet rätt bra. Klyschigt men sant. Mitt i allt trodde Maria att hennes väska hade blivit stulen, och vi blandade in både vakter och besökare. Men ops, den hade bara fastnat bakom ett element.
Kvällen blev inte den vildaste eftersom Vegas väntade runt hörnet. Vi tog oss i kragen och sparade på krutet. Taxi back till Korea Destrict och letade efter nattmat. Givetvis blev det inte en korvmoj eller burger utan koreansk mat a la starka nudlar, soppor, grönsaker och sparris. Koreanerna på stället kollade förvånat på oss och undrade om vi hamnat fel. Men nej nej. Vi var bara hungriga.
Poh Saigon - mycket bra ching shong kines.
Koreanska apan Frej gästar oss med lite dancemoves.
Om ni kollar riktigt noga så skymtar man Hollywood skylten bakom dessa fyra palmer.
Vi gick upp med tuppen och fyllde på Starbuckskvoten sen drog vi inåt land och mot Vegas men den sagan kommer imorgon. Nu blir det läggdags eftersom det är skola imorgon. Efter några dagars festande kan det vara bra att fylla på med lite nya hjärnceller.
Ps. Annas sjukhusbesök har gått och blivit ännu dyrare. Nu är hon skyldig USAs stat 10000 kr. Oj oj. Bli inte sjuk i detta land.
Off we go.
Igår var vi och fyllde på garderoben igen och shoppade loss med Ulrika. Vi kom hem med halva Forever21 och lite annat skit. Men fina blir vi. Oj så kul vi kommer ha det i helgen med alla våra nya saker.
Eftersom helgen bjuder på en massa fest och goda drinkar valde vi att stanna hemma (ibland är vi faktiskt hemma också, men dessa kvällar är inte lika roliga att rapportera om här i bloggen). Vi tittade på film och grillade. Shari och Bob kom förbi med biffar, potatismos, kaka, grädde och en ton med jordgubbar för att stilla sina samveten efter att halva vårt hem är upp och ner. Framåt småtimmarna när Anna skulle gå på toaletten satte hon ner sin lilla nätta rumpa på sitsen men opps hela toaletten välte och det började spruta ut vatten ur ett rör. Hon kom utspringade och skrek:
- Dudes, det sprutar vatten för fan. FONTÄÄÄN!.
Vi kastade oss in i badrummet och lyckades få stopp på flödet men sen gick det ju såklart inte att spola på hela natten. Så toaletten blev en enda coctail med Anna-Maria-Cecilia kiss.
Nu lämnar vi detta kaos och beger oss mot nordligare breddgrader och nya äventyr. Väskorna är packade och alla höga klackar är med. Vi lovar att försöka hålla hårt i kontanterna och kreditkorten. Men vem vet, vi kanske kommer hem som miljonärer och bjuder er alla hit. Det ni.
Ett annat litet uppdrag, eller litet och litet det är ganska stort för mänskligheten, är att försöka få in Portugal-Sverige matchen. Prio nummer ett. Cecilia lovar att göra sitt bästa. Hon har laddat ner matchen på två olika ställen. Måste ju fungera någonstans.
Nu är tiden lite knapp och vi känner att stessnerven pickar oss i nacken. Hej hopp vi ses framöver. Love! ♥
Ps. Eftersom Marias nya kamera kom idag så kommer ni få finfina foton från ett hett och soligt LA/Las Vegas.
Lööööning är lika med shopping!
Födelsedag är lika med fest. Och festligt blev det! Det blev en BBQ på vår altan, med klyftpotatis, hamburgare, kött, kyckling, grönsaker, salsa, öl, vin, sprit, tyskar, svenskar, amerikaner. Vi fick till och med igång infravärmen. Vår brandman till granne predikade hur farligt det var men hjälpte oss ändå och det blev en varm och mysig kväll.
Altanen blev full fram åt midnatt och skrattet ekade mellan bergen i södra Californien.
Sen upptäckte vi några nya grannar vi inte ens visste att vi hade. Tre typiska amerikaner Jake, James och Hunter, (ja, han heter jägare och gillar att skjuta mooses). Tänk killarna i American Pie, vi spelade High School lekar och "Fuck-you-games". Sen höjde vi nivån ett snäpp och drog igång den ökända Ship Boom. Amazing! De stackars jänkarna skrattade så mycket att tårarna sprutade och skrek "Graaand mooom".
Födelsedagsbarnen.
The cake - mycket uppskattad.
Morgonen kom och vi vaknade med tuppen, eftersom vi är good students eller kanske snarare för att våra mexikanare skulle komma och borra upp det andra badrummet, eftersom de hittat läckan på andra sidan. Och vips skulle två toaletter sprängas. När vi kom hem möttes vi av två hål i golvet. Det var bara att knipa med skinkorna och hoppas på bättre tider. Inte läge för korv med mos.
Här var det en gång en toalett tillhörande tjejerna på Dover Ct.
Efter skolan sänkte vi en kaffe och genast var vi back on track. VI hade ju inte precis undgått att LÖNEN kommit in på kontot under natten. Hey hey tack Sweden för den 25e!
Dagens shopping.
Vi måste ju hitta sexiga klänningar till Vegas. Så vi kan lysa i kapp med alla neonskyltar på gatorna.
Kort, kortare, näck.
Just nu plågar vi alla i kvarteret med mamma Ullas Schlager skiva som kom med posten. Vi hakade upp oss på svensk musik och nu skrönar Drängarna och Markoolio ut ur högtalarna. Det är ju inte precis Swedish House Mafia, men de ska vi gå och se om några helger. Fett.
Fyfan.
Just nu har vi inget varmvatten.
Det är bara att bita sig i läppen och tänka på barnen i Afrika.
Ta tjuren i kragen och hålla käften.
Tvåla in muffen och sen fort som fan ta sig an lite vattenskvätt.
Hålla andan och tänka på bättre tider.
Smörja in benen och önska att nordpolen inte var så nära.
Kissa på sina egna fötter.
Blunda, ta ett djupt andetag och låta vatten rinna över ryggen.
Vi orkar inte dö idag.
Det är synd om oss.
Då har man gått och blivit ett år klokare men lite skrynkligare.
Först: Tack alla för de fina gratulationerna. Det värmer här borta. Även om det redan är 23 grader och strålande solsken. San Diego lovade mig igår att han skulle bjuda så en perfekt dag. Det fick jag! Och det väntar till och med mer.
Imorse kom min två hjärtan in med en riktiga brakar frukost till mig. Ägg och bacon, mackor och kaffe, fruktsallad och ljus. Paket och kort!
Sen väntades utflykt med klassen och picknick i det gröna. Tog ferryn ut till en ön och fina vyer fick vi. Knäppte foton och käkade massa gott. Tusentals olika kakor och mycket god potatissallad från Turkiet.
Såklart finns det inga felfria eller smärtfria dagar när vi är med i bilden. Just nu sitter vi alla instängda i mitt rum och både väggar och golv skakar, (dock i doften från kakan som är i ugnen, mums). Vi tar det från början. När vi kom hem från skolan idag, vi fick lift med en av koreanerna som köpt sig en sportbil här, var det vatten över hela badrumsgolvena. Massa vatten hade läckt ut på heltäckningsmattan också. Vi ringde såklart Shari and Bob och de skickade genast hit en rörmockare och hans lilla slav Junior. Det visade sig vara ganska allvarligt och nu har de nästan slagit ur hela det ena badrummet. De borrar just nu ner under huset, via toaletten. Hmm. Har vi tur hittar de felet under badrumsgolvet men har vi otur måste de borra sig genom hela lägenheten. Hey hey, hoppas de har en bra husförsäkring. Detta måste ju kosta e hel del att fixa grejer här.
De försöker även att sälja detta hus. De har försökt i flera månader, men vi antar att de satt ett ganska högt pris, 1,2 miljoner dollar. Idag skulle det dock komma ett par som skulle på visning, Vi tre får ta tjuren i hornen och leka mäklare. Men när Shari and Bob förstod att det var en gigantisk läcka ville de inte visa huset. De bad oss ljuga och säga att vi har gäster och inte vill släppa in dem. (Tur att jag har lite erfarenhet av att hitta på saker/överdriva sanningen).
För gäster ska vi ju faktiskt ha, snart! De blir lite tårtkalas och BBQ later tonight.
Hoppas ni inte blåst bort eller förfrusit där hemma.
Jag kommer med en rapport i natt om hur kvällen blev. Nu är det en löprunda som gäller och sen ska ölen slinka ner. Gött.
Tårta nummer 2 på ingång.
Imorgon är det kalas nummer två. The birthday of Cecilia Sandstrom. Det kan också bli festligt. Nu har vi precis satt en Brittatårta i ugnen, även kallad marängtårta. Än så länge har allt gått smärtfritt, men kvällen är lång och många saker kan gå fel på vägen.
En ny liten sak är inplanerad angående vår tripp till öknen och casinona. Vi ska ta en sväng förbi LA på vägen dit. Så redan på fredag checkar vi in på ett hotell i Down Town, LA och ska ta pulsen på en ny jänkarstad. Exotiskt! Det är något känt hotell vi ska festa på den kvällen, Men Wilhelm har inte kommit hit ännu, så namnet på klubben/baren/loungen får ni senare.
Idag har Cecilia och Anna gjort sig vackra, vilket är likamed att Anna har gjort sina små smutsiga naglar till vackra, vita och långa. Cecilia har klippt bort fågelboet och allt som nu funnits i detta burr. Anna blev till en prinsessa och kan visa Peace tecket till hela världen! Cecilia däremot ser ut som en tant. För kort klippte den otrevligt frisören henne. Dessutom vet alla som har tjockt och långt hår att man måste tunna ut det. Iaf i topparna, annars blir det som en tjock vägg längst ner. Inte sexigt. Så Cecilia fick helt enkelt ta saxen och rakhyveln i egna händer och cutta lite längst ner.
Vi har sparat håret och ska klistar på det på Cecilias mage imorgon, då vi ska på utflykt med klassen till Cornado Island.
För att spä på ryktet om att hon skulle vara ett husdjur. "Can i please touch?". Anna ska gå med en bössa och samla in coins från alla som vill klappa. Vi måste ju ha med oss en stor kassa till Las Vegas.
Ikväll lånade vi tyskarnas hem och tittat på Vicky Christina Barcelona, very good movie. Hola chicas, que tal?
Maria, världens sämsta filmtittare, somnade såklart efter 5 min och vaknade ikapp med eftertexten.
Tyska grannen Ivo fyller också år imorgon(vi firade honom nyss med tårta och en liten spritflaska), Dubbelkalas. Dubbelkul. Dubbelbakis.
Vi ses imorgon mina vänner!
Happy Birthday!
Lördagen den 21 mars 2009 var great!
Gårdagen var en utflyktsdag, med massa spännande och vackra vyer, förutom en amerikans röv. (red.anm. se bild nedan). Chauförren Wilhelm tog med oss i hans bil till Point Loma. En utsiktspunkt där man kan blicka ut över hela San Diego, samt om man kisar noga kan man även se en del av Mexico. 
Vi tog en massa bilder på när vi smaskade på jordgubbar. Dock är det en amerikansk pappa med extremt fula jeansshort med på alla bilder. Vi skulle passa på att få med den vackra utsikten. But no, hans röv var det ända som syntes. 
Hipp hipp hopp!
En bra dag innehåller givetvis en god måltid. Efter tips från föredetta San Diegoare, Ebba och KJ, så besökte vi Georges i La Jolla. Oj fy fan, det var gott. Skaldjurssoppa i solsken och med underbar utsikt. Mumma mussla.
Efter en underbar dag blev det en underbar fest!
Vi fixade håret och lade på ett extra lager puder. På med klänningarna och fejk smilet. Här skulle festas i Down Town.
Betalade 20 dollar i inträde men fick en magnifik utsikt över stan. Dessutom åkte vi hiss på nattklubben, det var väl häftigt. Det ni Stureplan, skaffa en Skybar för i helvetttte.
Vi är vana från krogen mitt emot oss att man bara kan sticka in näsan så blir man attackerad av amerikanare med dåliga pick up lines. Här var det andra bullar (som i pattar). Vi fick inte en blick. Tuff luck, det var ju bara att gå och inhandla sina egna drinkar och här var det inte precis endollarsdrinkar. Utan ett glas vin kostade 15 dollar. Bäst att skaffa sig sillisar till nästa utgång och dessutom införskaffa oss Beyonce - skinkor.
Idag har vi hyrt film och försökt kolla på dem. Men fucking videon vill inte få kontakt med Tvn. Pissigt. Dessutom regnade det i morse. Första dagen på massa dagar här i paradiset!
Natti natti Sverige!
Puss och kram.
Gratis är bäst. Billigt är också bra.
Happ.
Endollarnsdrinkar (oj vad vi tjatar om dem) satte fart på oss i går. Dessutom hade vi förra gången vi var där, av någon konstig anledning missat att det fanns GRATIS popcorn. Världens godaste popcorn dessutom. Vi blev helt lyriska!
Innan vi gick ut körde vi som vanligt lite posing på toaletten. Man måste ju se så man ser respektabel ut
Här har ni ett smakprov:
SAN VI EGO - Ohh yeah!
Lite festbilder från kvällen.
Pappa Wille som skjutsar oss på utflykter.
Pose Ivo - Anna har mött sin överman. Han har också en bästa posesida.
Dagens chock:
Det är fredagkväll och vi är hemma och sofitar. Eller softar och softar, vi har inget bättre för oss. Kolla in denna och njut.
VI käkade hamburgare till fyllekäk och vaknade upp som dessa pinglor. Mums. Tänk oss med lite smör på.
- Tjena pudding, står du här och dallrar?
Vi har dessutom en trevlig nyhet för er bloggläsare, ni ska få följa med oss till Las Vegas nästa helg. Oj oj, där kan det hända grejer. Samla mynten, packa ner sexiga klänningen, putsa högklackarna, tryck upp brösten. Tut!
Vad är en beachcomber?
Beachcomber (plural beachcombers)
- (nautical) A seaman who is not prepared to work but hangs around port areas living off the charity of others
- Any loafer around a waterfront
Idag har vi lärt oss ett nytt ord. Vår endollarsbar (och eftersom dollarn bara fortsätter att rasa, så blir drinkarna bara billigare och billigare och vi blir gladare och gladare) som ligger på andra sidan gatan heter nämligen så - Beachcomber. Vikarien som vi hade idag var en tjej på 27 bast och otroligt ekonomiskt lagd. Hon lärde oss att tjäna pengar. Överallt har hon med sig en kopp som hon fyller på med "free refill", hon verkar lite bakom flötet så vi vet inte om hon greppat att man får refill om man betalat för första omgången liksom. Sen hoppar hon över stängsel till klubbarna för att slippa betala inträde, och såklart köper hon inte drinkar på uteställena utan tar med sig sprit i en petflaska och köper en Orange Juice på stället och springer snabbt in på toaletten för att fylla på med innehållet från petflaskan. Kanske något vi ska adapta?
En ond bacill har jagat Marris i några dagar nu. Men inatt har vi bestämt att bacillen inte får bo kvar längre, dessvärre flyttar den nog bara över till andra sidan dubbelsängen och slår sig ner i Annas hals istället. Det är ju liksom tråkigt att ligga hemma själv (det finns så mycket saker man kommer på som man vill berätta för de andra pajsarna).
De andra två nissarna åkte tappert till skolan och var på en lite tour efteråt, the Anna and Cecilia charity tour!
Det var liksom som att Gud ville att vi skulle få användning av vårt nya ord. Vips bredvid busstationen satt en skäggig man, lite småsmutsig och skapade små blommor av bambuskott, plus en annan skapelse som skulle föreställa Jesus på korset. Vi var ju helt enkelt tvugna att stanna och prata med denne tvåtandade gitarrist.
- "Gäääls do yo wanaa haveee a roose or a Jesus without blood?"
- The rose please.
Vi delade med oss lite av vår reskassa och fick höra en Eminem sång på gitarr. Om han hade musiken som karriärsval förstår vi hur han hamnade på gatan.
- "Im a beachcomber", sa han samtidigt som han gjorde fler blommor.
- "Wow are u, that is cool": Vi visste ju inte riktigt hur vi skulle responda, det är ju svårt med engelskan ibland.
Innan vi gick skakade vi hand och nu har vi båda HIV.
När vi efter en tuff dag i San Diego låg och solade på altan kom brevbärarinnan och överlämnade TVÅ paket. Tack familjen Sandström/Larsson och Johansson! Nu väntar vi bara på paket från Nordbeck! :)
Göran har väl antaligen varit på Coop och köpt pennor. Mycket fint med våra namn tryckta på. Nu kommer asiaterna i vår klass bli gröna av avund.
Här är Annas lilla bok, här är Annas lilla penna. Denna bok fick Anna att gråta floder idag. Det tror man kanske inte av en gammal rock blaska.
PARTYYYYY!!!
Efter Annas B-day skolkade vi.
Sen lyckades vi äntligen med den där förbannade tårtan. Resultatet blev en hit och den såg så fin så fin ut. Vi bjöd över lite svenskar på tårt och öl kalas och smaskade i oss en tårta som innehäll två liter grädde.
What a beautiful cake!
Det var St Patriks day och grönt är skönt.
Sen var vi lite för sega för att gå till skolan (lilla Marris är sjuk och veklig, men nu har vi köpt super piller så imorgon måste hon vara frisk). För imorgon kan vi inte skolka, vi har Taco and Beer Thursday. Samt att vi har lovat en liten vietnames att Cecilia måste komma till skolan. Han har under kvällen skickat 4 sms och ringt och frågat om "han fick följa med till Down Town och hänga":
Sista smset löd:
"Hey.everything ok? i sent many message to u but u didnt answer. did i bother u. i just wanna be friend"
Imorgon är det ju torsdag som sagt. Och ni trogna fans vet att torsdagar innebär endollarsdrinkar på baren mitt emot!
Skönt, då blir det nära hem.
(Och eftersom internetberorende Aleksander skriver sin sista midterm final imorgon tänkte vi supa honom under bordet).
Katt eller hund?
Medan de små amerikanarna tror att Anna är Lindsay Lohan tror våra klasskamrater att jag är ett husdjur.
En av Koreanerna (be mig inte upprepa eller uttala hans namn) råkade få se min arm igår på lektionen. Han kollade väldigt skeptiskt på den och sen på mig och sen tillbaka på armen. Då skämtade jag lite lätt om att "- Haha, ja visst är den lite hårig". Han såg ännu mer skrämd ut. Sen tog han ett djupt andetag och frågade:
-" Can I touch it?" och sen klappade han mig på armen samtidigt som han med stor entusiasm nickade "wow".
Jag ska nog skippa Zebra-kjolen eller Cirkusjackan till skolan. För detta rykte kommer bli svårt att bli av med. Antar att jag kanske har pappas gener att skylla på när det gäller håriga armar!
♥
Cecilia
Min dag idag
Jaha då var man 22 år och nu går man med stormsteg mot kärring.Jag ser botox och benbrott i horisonten. Det är ju sagt att man ska bli äldre och klokare, vi hoppas på det och skyller på att jag faktiskt ännu bara var 21 då jag trillade från mesmuren!
Min födelsedag inleddes med att våra gulliga tyska grannar kom in med tårta och sjöng för mig vid midnatt. Eftersom vi är änna riktiga oldies hade vi givetvis gått och lagt oss för länge sedan och höll ju på att bajsa på oss när det står tre tyskar och sjunger mitt i sovrummet. Som vi skrev om igår var ju tanken att vi skulle bjuda klassen på tårta idag (det gick ju sådär, inte alls) .En god tanke som misslyckades kapitalt någonstans på vägen. I och med detta vill jag även passa på att tillbakavisa alla elaka rykten om att jag skulle ha något med torrkakan att göra, jag satt nämligen och plattade håret , vilket alla som känner mig vet tar typ 2 timmar :P
Jaha vad hände mer idag då, jo jusste mina bästaste tjejer gjorde mig frukost på sängen och ska betala så jag får göra snygga sexiga lösnaglar (vi hade inte riktigt greppat att det var så viktigt med manikyr i detta land så nu kommer en i gänget slippa gömma händerna ett tag iallafall). skönt.
Tja,sen måste jag även tacka en liten 16 årig turk på bussen hem från skolan som tyckte jag var lik Lindsay Lohan. (Jag är en riktig sucker för smicker och suger i mig allt, även om det är lögn) Om jag hade kunnat hade jag lagt lillkillen på ett kex och ätit upp honom! Hon är ju fruktansvärt het och ser ju ung ut ; )
Sist men inte minst, Tack för alla gratulationer!
Ikväll bjuder vi våra tyska vänner på grillspett öl och tårta, sen misstänker jag en utgång downtown!
Ett litet ps till mina päron, mamma och pappa jag väntar fortfarande på mitt paket och påminn farmor lite! :D
♥ Anna
Grattis basta Anna! ♥
Frukost pa sangen fick hon till och med.
Heyhey!
♥♥♥
Hur kan man misslyckas med en sockerkaka?
Just nu håller vi på att baka en tårta till Annas födelsedag som vi ska bjuda våra classmates på imorgon. Vi vet inte vad det är för fel på det här landet eller på deras bakingredienser eller på deras formar eller kanske bara på OSS! Men vi trodde inte att man kunde misslyckas med en sockerkaka. Big scheisse!
De här tre formarna har vi just ätit upp (magvärk!) samtidigt som vi gått på ett nytt försök att lyckas. Fråga oss inte varför.
Dessutom har vi ju som vi tidigare nämnt ett annat litet problem. Vår kära vän Gabriel har ringt igen och undrar när partyt börjar imorgon?? Men vi har lagt det lite åt sidan nu, för vi har fullt upp. Så vi får sova på saken och komma på någon bra lögn under morgondagen.
Dagens fråga:
Hur växer jordnötter? Klura på den ni om ni kan!
Världens roligaste sport - Baseball.
Vi hade bjudit oss själva på söndagsunderhållning -Baseball.
En mycket underhållandes sport.
Eller kanske inte.
Vi lärde oss reglerna.
Spelet pågick i 4 och en halv timme.
Vi frös.
Vi hejade på Korea.
Vi skrattade.
Vi frös lite till.
Vår korea kompis Jay bjöd på godis och kakor konstant.
Han hade med sig tre filtar för att värma tre små flickor. Han är en "van baseballtittare".
Lärar-Steve förklarade alla regler.
Vi lärde oss ännu mer.
Vi frös lite till.
En ganska kul sport, men kanske inte att gå på mer än en gång i månaden.
Reglerna är typ som softboll. Eller en lite mer komplicerad version av brännboll.
Vi lärde Steve att vi säger att en person är BRÄND (burned) när man åker ut.
Han förstod inte.
Vi skrattade och frös.
Vi blev trötta och sen lite snuviga.
Steve började också frysa.
Det var tydligen en vääääldigt ovanligt lång match. De bytte pitcher minst 11 ggr. Ovanligt igen.
Vi åkte hem.
Det glädjer oss att dollarkursen går ner. Vi vill att ni jobbar på det där hemma på Forex.
LOVE!
Denna helg.
Ja, då har vi en del att ta igen.
En hel helg har nästan passerat.
Såklart har det hänt grejer.
Lördag morgon klockan 9:30 utlovades karate på gräsmattan utanför vårt hus. På med tajtsen och hårbanden!
Det var vi och 15 mexikanare samt en riktig karate utövare. Tydligen var denna svarta busschaufför en big timer i karatevärlden. Han lärde oss sparkar, kickar och slag så att vi ska överleva på USAs gator. Efteråt bjöd han även med oss på BBQ på hans stora ballkong.
Vi gjorde oss fina och lapade lite sol innan vi begav oss. Han mötte upp oss i hissen och förklarade att det även var ett birthdayparty för en "speciell" kille. Denna speciella och urgulliga Juan hade dawn syndrom. Det bjöda på skitgoda burgers och chokladtårta. Sen sjöng vi Ja-må-han-leva och han blev så överlycklig att han pussade och kramade oss en massa. (Män där hemma, bli inte svartsjuka).
Sen kom en fett oskön brasilianska som dissade Sverige och oss i varje mening. Då var det läge att ta sitt pick och pack och dra. Life is too short to be surrounded with people you dont like. Först var vi bara tvungna att be lite. Vi tog varandras händer och först bad vi på portugisiska (detta varade i vad vi tyckte kändes som 50 min, pust) sen var det tyvärr dags för den engelska versionen, (Busschauffisen ville ju också höras, denna bön innehöll en massa "God, bless, thank you, praise the lord, thank you jesus, halleluja, och sen allt detta gånger tusen). Amen.
Denna busschaufför, som faktiskt har ett namn, Gabriel, men kallas Chicken, (ni kan googla honom) har dessutom bjudit in sig själv till Annas födelsedagskalas. Hela han är en "One man show"-man. Det finns liksom ingen plats för någon annan i samma lokal som honom. Men han är mycket underhållande och vi gillar honom. Han vill ta med oss till kyrkan och be för oss, men vi har syndat för mycket för det.
Eftermiddagen ägnades åt volleybollspelande på beachen med våra germangrannar. Om man säger såhär. Vi måste nog träna lite mer på denna sport. Annars vill Felix inte spela med oss nå mer.
- "Ni kanske kan söka till Sveriges olympiska lag 2014 förutom du, Anna, du får hitta dig ett annat jobb."
Fest på kvällen och utgång med svenskar. Tydligen ska man inte bjuda på Pre-party när man inte har några speakers. Det var big no no. "Då har vi som jag ser det bara två alternativ". Höö.
Sen blev det pannkaksbrunch på ett mycket trevligt ställe vid namn Mission. Mums. ♣
Nu ska vi på Baseboll, vår engelsklärare kommer och hämtar oss. Lyx!
Vi vet att ni har väntat på de äckliga bilderna på Annas pärla i huvudet..
... Så här har ni dem. In your face.
Före:
Efter:
Resultatet: Lite små skev i ansiktet och talsvårigheter.
Fredagen den 13:de.
Eftersom det var torsdag igår var det lika med utgång. Över gatan finns ett ställe som utlovade 1 dollars drinkar, så självklart var vi där. Vi dök upp kvart i nio i våra högklackar redo att börja kvällen. Men blev lite fundersamma när stället nästan var tomt och i baren satt några farmers. Så vi köpte några öl och väntade på bättre tider.
Men sen visade dig sig att klockan nio bytte de bartender på stället och in kom en man med hundra glas. Sen var det bara att sätta igång att beställa. Du fick beställa VAD DU VILLE för bara EN DOLLAR. Vilket klipp! Anna drack givetvis bara öl. Maria och Cec körde på riktiga grejer. Som anorexiadrinken Vodka och Ramlösa. Hööö.
På stället var det en mix av amerikaner (med sjukt dåliga raggningsrepliker som - "I want to kiss you so bad"), en norrman som dansade rumpdansen så vi flög av dansgolvet, ett svenkt gäng där alla var kära i alla, m.fl.
En local som bjöd på flavoured öl trodde Anna var indian. Många här får inte ihop att hon är från Sverige. Amerikanarna tror inte att det finns brunhåriga människor i Sverige. Heyhey, det finns ju till och med svarta. 
En typisk jänkare, de går i fluffiga pjamasbyxor och en t-skirt med tryck.
Sen kan vi konstatera att blå mascara inte är en hit på vissa. Se ovan.
Fredagen den trettonde var planerad in i minsta detalj, Vi skulle upp med tuppen och lifta med Aleksander till sjukhuset för att ta bort Annas stygn. Så att vi snabbt kunde komma hem igen för att bränna lite hud. Sen skulle vi äta god lunch på altanen och bara njuta av vår första dag utan skola. Men nej. Såklart inte.
Något gick fel. Allt tog en sån jävla tid. Vi kom liksom hem klockan 4 på eftermiddagen. Först inne på sjukhuset gick det bra. Stygnen togs bort utan problem och häftstiften också. Sen skulle lite papper fyllas i och saker skulle signeras. Vi lämnade korridorerna och alla sängar för att bege oss hem. Men icke. När vi åkt halvvägs hem, (vi måste byta buss tre gånger för att komma hem från sjukhuset) ringde tanten från sjukhuset och tydligen hade hon glömt att ge tillbaka det viktgaste pappret. Bad luck, vi fick vända om.
Busschauffören kan vara den skönaste människan i staterna. Han pratade nonstop och drev med oss till tusen.
- Giiirls, i knew you were trouble the first minute i saw you.
Sen åkte vi fram och tillbaka tre gånger med honom. Vilket resulterade i god vänskap. Han bjöd med oss på karate och BBQ imorgon. Eftersom det visade sig att han var vår granne. Så imorgon blir det grillfest med en black bus driver named Gabriel.
Sen åkte vi buss 30 för att komma hem, det ska vi aldrig göra igen. Det tog en evighet. Bokstavligt. Så det var redan natta när vi kom hem. Så vi är lika bleka idag som igår. Imorgon smäller det istället.
Sen hittade vi en utvecklingsstörd tjej på en bår. Vi gav henne 5 dollar.
Sen har vi tröstat vår tyske granne. Han var lite nere efter en ångestkväll down town. Han tittade förbi, fick lite potatis och tsatsiki, som var det bästa han ätit, lättade på hjärtat och ikväll ska vi sy hans byxor också. Hej mammor!
Sen vill vi haka på en trend från alla modebloggare.
Dagens outfit:
Rosa sammets tröja, kopia av Juicy, $5 på en svart marknad, shorts Kappahl,
skor Mango, stringtrosor modellens egna.
Kissande hunden.
På Torsdagar slutar vi givetvis tidigare och går och lunchar med alla våra internationella friends, det är TacoTorsdag och riktigt billigt. I och för sig har vi ju bara hunnit med det en gång ännu men det kommer mera tatatattatataaaa, typ.
Steve vår något liberala lärare bjussade klassen på öl, riktigt riktigt bra initiativ Steve!
Jusste vår brasilianske vän Gilbäärtoo går runt och blinkar hela tiden, vi har inte riktigt kommit underfund med om killen har ticks eller bara leker sexig. Vi får återkomma om detta.
rVåran mycket underhållande lärare och Gilberto från Brasilien som pratar så
mörkt att man man får ont i huvudet av basljudet.
Det viktiga är tjejen till vänster, cecilia nr. 2, tjejen till höger gillar mest tacos.
Här är resten av vår snygga klass. Mannen till vänster är 38 och han till
höger är 28. Live ser de ut som 16 båda två. Peace!
Han i bakgrunden är en fotbollsfanatisk turk och har världens fulaste uttal.
Tänk det västa ni har hört. Koreanerna har tusen gånger bättre.
Utgång i PB (Pacific Beach ovanför Mission beach där vi bor) i tisdags.
Gårdagens shopping i PB.
Sen vill vi bara passa på att ge oss själva en fet stor klapp på axeln då vi var uppe med tuppen och gick en powerwalk innan skolan. En timme kära vänner , en timme. Som om inte detta vore nog hade cecilia ett styrkepass med oss efter skolan, vi fick oss en riktig genomkörare med kissande hunden,, armhävningar, liggande kissande hunden, mera versioner av plankan osv osv.
Det här med att bli feta i USA, skit på det å så!
Camera problems.
Eftersom vi ser att William har anslutit till bloggen, (mycket trevligt när beresta människor följer oss), vill vi bara berätta en liten sak. Ännu en kamera har lämnat gruppen. Det brukar ju vara en tradition när man nämner "resor", "Anna", "Maria" och "Cecilia" i samma text. Går säkert att googla på. Som vanligt är det displayen som spökar och vi tror inte att Cecilia har stått på denna.
Därför måste vi köpa en ny kamera, även om vi har en fungerade som vi tar alla foton med. Men vi vill ha en ny flashig. Och eftersom www.dn.se/ekonomi glädjer oss varje dag. Dollarn rasar och vi gör segertåget. Dock vill vi köpa en från internet, det blir billigare så. Men vi har lite problem med att förstå hur de skickar den till oss. Kommer vi få den i brevlådan? Ska vi hämta ut den på någon sorts post? Eller kommer det en man och levererar den vid dörren? Hjälp oss...
I skolan och pluggar arslet av oss.
Just nu sitter vi i skolan och har break. Vi har just kopt tickets till sondagens basebollmatch. Korea mot ett annat land som inte ar bestamt annu. Vi hoppas pa Mexico.
Varan larare haller pa att ladda upp infor St. Patriks day. Allt kommer vara gront har och man kommer ha en anledning att festa. Men for oss kommer den egentliga anledningen vara The Birthday of Anna Johansson. Som infaller samma dag, den 17 mars.
Gavor och presenter ar mycket valkomna till oss.
Anna, Maria, Cecilia
c/o Cairncross
738 Dover Court Unit 1
San Diego 92109
CA, USA
Girlsens onskelista:
Surt godis
Roda godisar
Expressen och Elle (somliga blev lite stötta av att vi skrev Aftonbladet. Såklart är det misstaget åtgärdat och vi ber om ursäkt).
Knackebrod
Hemlig present fran HM
Sen vore det kul om vara vanner flyger hit
Mammor och pappor kan ocksa fa komma.
Vi ses pa var altan klockan 7 p.m.
Osa senast 15 mars.
BYYYEEEE! Back to class.
Ps. Vi gar som pa SFI (Svenska For Invandrare) fast EFI (Engelska For Invandrare).
Buss nummer 9.
Idag hände de saker på bussen. Vår hemtrevliga och lugna buss blev lite kaotiskt. Vi vill inte snacka skit om bus number 9 men idag var den rätt många stollar.
Först gick chauffisen på crack. Sen skulle hon ta en paus när bussen skulle gå. Sen parkerade hon så alla andra bussar blev fast. Sen när alla undrade vad hon höll på med ignorerade hon samtliga. Sen lekte hon collie med ögonen. Och sen körde hon.
Sen hade Cecilia ett av sina fina hårband, a.k.a Abba-band, som alla våra män hatar, på sig. Bakom oss satt en tandlös man med massa hår och skägg. Han pickade Cec i rygggen och gjorde Peace-tecknet för fulla muggar. "Hheeeyy duuude, Peeacceee".
Sen var det en man med gul Freestyle och vitt skägg med alldeles för mycket packning. Han hade en dra-mat-en fast USA style = fett stor. Så han fastnade vid första stoppet när han skulle ut. Påvägen ur råkade han köra på en annan gubbe. Som i sin tur blev jäkligt pissed off. Och lät som en papegoja. Sen blev en till herre arg för att bussen vägrade gå. Sen sprang ett amerikanst par ut ur bussen skrikandes:
- The driver is on crack!
Vi hakade på och lämnade bussen. Pallade ju inte bli skjutna. Sen gick vi och åt vår första burger på In n´ Out Burger.
På väg hem efter lunchen träffade vi på Hippien med en tand igen. Han blev överlycklig och skrek efter oss:
- Heeyyyy giirls, did the bus driver throw you out? (Som om det vore vi som var problemet).
Han fortsatte:
- Come visit my boat in the bay, im aaaaaa pirate.
Nytt land. Nytt sjukhus.
Vi kan ju inleda med en kort berättelse om en mycket god svensk vän, en mur och ett lila halsband. Som vanligt är det inte flickorna på resa som faller utan givetvis någon helt annan svenne ds.
I korta drag föll flickan bakåt från en (rätt mesig inte alls speciellt hög mur) och trillade olyckligt vis på sitt lila pärlhalsband av plast som skar in olyckligt och lämnade kvar ett jack och en pärla. Ett litet sjukhusbesök ett stygn och två häftstift senare: 100 dollar fattigare men ändå glada trots denna lilla utflykt och denna minimala skull cut, sa blir det studier ett tag nu.
Aleksander ett stort tack och du har en innestående present att hämta på 738 Dover Court ;)
Nu har skolan börjat och vi var de enda som kom i tid. De andra får köpa sig en klocka eller åtminstonde flytta fram klockan. Då vi förra natten gick över till sommartid. Så nu är det bara 8 timmars skillnad till Svedala.
När vi började klockan nio var vi bara fem pers och läraren pratade om öl hela tiden och om hur mycket han ogillade Bush och att republikaner var riktigt osköna varelser. Det verkar vara en ganska liberal skola och när dagen slutat var vi 15 elever från massa länder som droppade in när de bahagade vakna.
Alla asiater heter typ Chuajfndfds, Cingmingring eller Dingfhujdsf. Därför väljer dem "american names" som typ Steve, JJ or Leah. Thank God for that!
Den enda vi kan uttala namnet på är Cecilia nummer 2 från Sicilien. Cecilia nummer 1 tyckte givetvis att detta var fantastic!
Vi snackade engelska så vi fick ont i huvudet och var tvungna att shoppa lite till. Heyhey Victorias Secret!
Nu är klockan 20:15 och snart natti natti. Natti! Det är tufft att gå i skolan.
♥
Ännu en liten dag i detta lilla paradis.
Det var en gång tre små flickor som var i USA. De vaknar varje morgon och äter sin gröt med äppelmos och mjölk. Vispar ihop sina hemmagjorda latte och klär sig i sommarkläder. Lägger på ett lager mascara och packar väskan inför dagens äventyr.
De låser dörren (förhoppningsvis) om sig på 738 Dover Court unit 1 och vandrar gatan ner.
De skyddar sina små fina ögon med solglasögon. Prickiga, rosa eller stora.
Sen när flickorna blir hungriga igen så köper de Mexican Food a la tacos på gatan. Billigt och mumsigt tycker dem.
Sen cruisar de runt med sin nya vän Aleksander (som var en ängel idag, men den historien återkommer vi med imorgon, men vi lovar äventyr). Fin bil så länge den inte är TOWED AWAY.
Sen avslutar de en fin och lycklig dag med en kvällspromenad i solnedgången med yogurtglass och färsk frukt.
Imorgon är det första dagen i skolan för dem. Vi önskar dem äll lycka. Godnatt Sverige och sovgott.
Solen skiner och vi är lyckliga.
Hello Stockholm, Sweden.
Temperatur: 20 grader
Humör: Superfettglatt
Brunhet: Almost gyllenbrunt
Festhumör: Topnotch
Chips: Nej
Vin: Ja
Nya Svenska Kompisar: Snart
Gårdagen i korthet:
Upp med tuppen klockan 7, då kan Cecilia inte sova längre, vilket innebär att Anna och Maria också måste vakna. (Att tillägga är ju att vi festat kvällen innan med tyskarna där uppe, vilka vi har ändrat uppfattning om. De var dessutom väldigt givmilda med vodkan). Se tidigare inlägg. Det var iaf kul när vi skrev det.
Så här fräcka var vi när vi tog stan.
German boys och pingpong vodka game.
Den ökända garderöben man hamnade i om man pratade
sitt hemspråk.
Vi åkte med boysen till Pacific Beach och klubbade lite. Vi åkte taxi med en från Somalia som blev överlycklig då han hade släkt i Kista. Typ.
Sen tog vi tjuren vid hornen och köpte oss ett busskort för HELA MARS månad (kuriosa: här kan man inte starta kortet när man vill utan måste ha från första till första. Bad system). Nu är vi riktiga invånare som kan glassa runt på bussen hur mycket vi vill.
Vi åkte till Fashion Valley och checkade läget och oppps där fanns det grejer och stores. (Ebba vi är imponerade över att du överhuvudtaget gick till klassrummet och inte valde provrummen i stället). 
Dagens fångst.
Vi tog oss en kvällsprommis och skådade den fina solnedgången här på Mission Beach. Det verkade vara poppis då halva stan var ute.Vi köpte Ben and Jerrys och en påse chips, vi skulle ha en mysig filmkväll. But no. Klockan halv sju slocknade vi. Och svettades hela natten. Sov till klockan 06:20 då processen började om... Cecilia vaknar, väcker de andra, bla bla bla.....
Idag promenerade vi till La Jolla (det får ni kolla upp på google earth, Ulla och Hemming får be HackerGöran om hjälp).
Sen har vi solat och sprungit. Nu är det fest igen.
Sen mina damer och herrar har vi ett litet projekt på gång. Inlevelse och höga toner.
Kiss kiss ropar de efter oss på gatan. Kan någon hjälpa oss med detta. Va?
Som på bloggspråk: "Skriv gärna en kommentar nedan. Vad ska ni göra ikväll? Vad är er dagens outfit?"
Fyfan vad dyrt.
Vi har som plan att inte behöva köpa dessa stora plagg i slutet av vår resa (det finns ju en del frestelser här: Ben and Jerrys i tusen smaker, american cookies everywhere, hamburgare i mängder, chips, stora feta läskflaskor, Starbucks).
Därför försöker vi laga bra mat hemma. Väl hemma upptäckte vi på kvittot att vi betalat 78 SEK för två blomkålshuvuden.
Sjukt tyckte vi. Hejdå blomkål, never see you again.
HaudiHaudi.
Nu är vi hemkommna från en hel utekväll. Vi sitter med massa mat i munnen och Philiadelphia på mackan. Jag dansade, Anna och Maria var kungar på dansgolvet. Sen kom en norrman och kallade sig själv JanOlof, vilket var en lögn för han hette Joakim och var från Karlstad. Våra tyska grannar introduserade oss för pingpong spelet, vilket ledde till en galen fest. Vi vann helt fucking överlägset och vi gjorde pyramidhopp och dansade över hela lägenheten för att bevisa vår lycka!
Sen blev bli trötta på alla tyska ord de använde hela tiden,. Ouhg, haben, shuumen, naaa. Då kände vi lite så här:
- Den som pratar sitt eget språk åker in i gardöroben.
- Va? Ska vi åka taxi?
- Ahhhhhh SVENSKA!!! Marris in i garderoben!
Marris var fast och fick städa bland hyllorna i fem minuter.
Sen kom tjockis tysken (tänk Runar med smink minus Carola) och blev nästa offer för garderoben. Den klippiga tysken fastnade på vägen ut och vi fick dra ut honom som en sugpropp. En sån man har i diskhon.
Dansgolvet var svettigt och fullt med icke vita män som bjöd på black russins. Är det skrynkliga pensionerer? Vindruvor?
Vi tog en taxi hem. Till taximannen sade vi: - "Dover Kurt Vuo!".
Vi kom iaf hem. Nu är vi hemma. Opps. Lite överförfriskade med "jouice" och svarta russin. Puss och hem pestoglen.
Alla heter Glen i göteborg. typ.
Too cool for school.
Dagen i punkter, snabbt och enkelt för vi ska festa!
- Vi har 30 meter till stranden och imorse tog vi en löpartur på playan.
- Gick och köpte mjölk och tog med en gratistidning på vägen.
- Tog bussen till skolan. (Inga skottskador).
- Drog i oss en (nästan gratis) tacos.
- Gjorde engelska test.
- Blev bäst i klassen.
- Advance nivå. Vi har bildat en klass tillsammans. Hej som i högstadiet!
- Alla i klassrummet var från Korea, förutom en turk som hette Lars.
- Fick berätta våra favoritfärger inför hela Korea som hamnat i "beginner gruppen":
- Tog fram annonsen om skolan vi hittat i gratistidningen (se punkt 2) och tjänade 100 $ per skalle.
- Blev helt överlyckliga. 3000 SEK rikare.
- Handlade brakmiddag och billigaste vinet på Ralphie.
- Träffade svenne banan på bussen, blev bjudna på fest på lördag.
- Hittade nyckeln i dörren när vi kom hem, den har nog suttit där ett tag. Hej tjuvar, uteliggare och sexförbrytare.
- Livet börjar ta sig här borta i SD.
- Hejdå.
Pictures:
P.S Ulla nu funkar Annas kort igen.
Mission - upptäck Mission Beach.
Soluppgång i San Diego och Mission Beach, och vi är inte alls jetlagade. Vi sov när det var natt och vaknade när det var morgon, helt logiskt. Klädde på oss varma kläder, eftersom det kändes så kyligt och fuktigt.
Men tji fick vi, big mistake, svetten började rinna redan efter några mintuer när solen tittade fram. Vi gick och gick, längs strandpromenaden. Vi skulle hitta frukost och handla mat att fylla vårt feta kylskåp med.
En Subway stillade vår hunger, och vi kunde knata vidare till Ralphs, (En stor mataffär, där vi redan hunnit skaffa oss ett medlemskort och sparat 13,58 $ på alla rabatter man fick). Good work.
Vi shoppade billiga saker som ska kunna föda oss i några dagar framöver. Vi kommer nog leva på pasta med pesto.
Det finns frukt och grönsaker i affären men de är så besprutade att det glänser från mils avstånd. Dessutom är det dyrt, allt är dyrt. Vi är fattiga som svenskar i världen nu.
Vi svepte en Starbucks latte (det unnar vi oss såklart) och tog våra påsar och vandrade milen hem. Det blev svettigt värre och på vägen skrattade vi gott åt en tysk som hade världens bonnbränna och kommenterade "det där är inte okej". Det vi inte hade tänkt på var att solen även tar när det blåser och när man går. Skrattar bäst som skrattar sist, nu sitter vi här med hemsk bränna efter våra T-shirts.
Vi har hört att här klarar man sig inte utan bli. Om du går på trottoaren/åker buss skiker folk "LOSER - GET A CAR!" och gör loser-tecknet i pannan. Vi måste ju testa om detta stämde.
Vi hoppade på en buss och det första som mötte oss var en svart tant i grön sametsklänning som skulle föreställa Frihetsgudinnan, (tror vi) hon bjussade på karameller och önskade alla "a very good day". Shyrre byrre!
Det verkade inte så farligt, nästan lite hemtrevligt på bussen. Förutom mexaren som hade knivärr på halsen och kulhål på armen. När man vill stiga av bussen rycker man i ett snöre, som vi tror är kopplade till chaufförens snopp. Pling pling. Vi lovar att inte rycka för mycket bara.
Bussen tog vi till Down Town, där shopping väntade. Såklart hittade vi Forever 21 och korten gick heta.
Våra tyska grannar kom och plingade på igen (börjar bli en tradition nu). Vi hade alla duschat och satt inlindade i fluffiga handdukar som Shari fixat till oss. Vi ville ju inte fresta tyskarna för mycket och visa oss nakna. Anna och Maria är chickens och låser in sig på toaletten och lämnar Cecilia kvar i rummet, med dilemmat "att öppna eller inte öppna". Tysken skäms och Cecilia försöker förklara att vi är oklara för fest `= inga kläder på oss.
Nu händer det grejer i San Diego.
Arlanda...
Annas mamma Ulla har naturligtvis jagat upp hela familjen Johansson absolut för tidigt, vilket resulterar i att Anna redan befinner sig pa Arlanda innan de andra tjejerna ens lämnat hemmet, eh better safe then sorry typ. Hur som så lyckas vi naturligtvis träffa på hela 100 höjdare gänget redan innan incheckning, vilket var en ganska rolig men till viss del illaluktande historia, tänk lite urin och bred värmlandska, (Den ena stollen var från Sunne och påstod att han var kompis med Polis Gunnar). Vi misstanker att Johannes fick det svettigt på flyget när han som "pappa" skulle ta med 100 höjdar kändisarna på filminspelning i New York.
Resan gick utan problem och vi käkade godis i massor, ett litet problem uppstod bara när en fet svart amerikan hade samma plats som Anna. Chicago såg vi inte så mycket av, bara massa snabbmatställen och ett fruktstånd där vi handlade oförskämt dyr frukt.
Vårt nya HEM är mycket hemtrevligt och det finns massa speglar. Allt är one size bigger än där hemma. Vi har:
1. Glas som rymmer 2 liter.
2. Jättestort kylskåp (brett framförallt).
3. En fin uteplats med solstolar och mosaikbord och en fet barbeque grill.
4. En ny hårtork, eftersom adaptern inte pallade trycket. (Hemming vi skickar faktura).
5. Ett master bedroom, som Maria och Anna sover i och ett fett rum bredvid där Cecilia bor med två sängar. Båda har egna badrum och dusch.
6. Har vi.
7. Durkslag som skulle passa i ett skolkök.
8. Våra nya föräldrar Bob (a.k.a Airbob) and Shari.
9. Tyska grannar som klampar in och vill festa hela tiden.
Fin bild på underhållning.
(Maria blir upprörd, Anna bryr sig inte så mycket.).
Ps. Lisens bok om överlevnad fick stanna hemma. Den såg liksom ut som en handbok i terrorism. Tanken var fin.
Puss vi tre
Äntligen framme i staterna.
Nu har vi härjat i 24 timmar. Dags att sussa. Längre rapport imorgon. Natti. ♥
Vi tre
Snart blir vi amerikaner på heltid.
Jag tror vi inte riktigt hunnit smälta att vi inom ett dygn befinner oss på andra sidan jorden.
Vi har packat, packat om, packat igen, tränat på vår amerikansa brytning, ätit lösgodis, pussats, plankat på tunnelbana, köpt tvättpåsar att packa i, tagit söder resväskor och fixat med en massa saker hela dagen. Det är omöjligt att få med sig rätt saker. Man vill ju inte lämna några av favoritsakerna hemma, samtidigt måste man ju få plats för nya inköp. Det gäller att prioritera och sen prioritera om. Men om jag känner oss nissar rätt kommer vi ändå komma hem med 17 kilo var i övervikt.
Alla bitar verkar falla på plats precis innan avgång. Fick precis ett jätte seriöst kontrakt (på 7 sidor!) av Shari and Bob angående vårt boende. Så som det ser ut har vi ett hem att komma fram till, och en grill! Sen innehöll även mailinkorgen ett mail från vår skola. Umi berättade för oss att vi ska infinna oss på skolan på torsdag klockan 2 p m. Sharp! Man fick inte komma försent, det påpekade hon 4 ggr. Vi gör som du säger Umi, vi vågar inget annat!
Allt detta innebär alltså att skolan och boende är klirrat och vi kan stadga oss i San Diego. Hey hey, nu kommer vi!
/C
Vårt nya hem i 2 månader framöver
Efter lite tjat har även jag hittat hit
Hello USA nu kör vi! (gud vad töntigt det där lät) glöm det!
