Fredagen den 13:de.
Eftersom det var torsdag igår var det lika med utgång. Över gatan finns ett ställe som utlovade 1 dollars drinkar, så självklart var vi där. Vi dök upp kvart i nio i våra högklackar redo att börja kvällen. Men blev lite fundersamma när stället nästan var tomt och i baren satt några farmers. Så vi köpte några öl och väntade på bättre tider.
Men sen visade dig sig att klockan nio bytte de bartender på stället och in kom en man med hundra glas. Sen var det bara att sätta igång att beställa. Du fick beställa VAD DU VILLE för bara EN DOLLAR. Vilket klipp! Anna drack givetvis bara öl. Maria och Cec körde på riktiga grejer. Som anorexiadrinken Vodka och Ramlösa. Hööö.
På stället var det en mix av amerikaner (med sjukt dåliga raggningsrepliker som - "I want to kiss you so bad"), en norrman som dansade rumpdansen så vi flög av dansgolvet, ett svenkt gäng där alla var kära i alla, m.fl.
En local som bjöd på flavoured öl trodde Anna var indian. Många här får inte ihop att hon är från Sverige. Amerikanarna tror inte att det finns brunhåriga människor i Sverige. Heyhey, det finns ju till och med svarta. 
En typisk jänkare, de går i fluffiga pjamasbyxor och en t-skirt med tryck.
Sen kan vi konstatera att blå mascara inte är en hit på vissa. Se ovan.
Fredagen den trettonde var planerad in i minsta detalj, Vi skulle upp med tuppen och lifta med Aleksander till sjukhuset för att ta bort Annas stygn. Så att vi snabbt kunde komma hem igen för att bränna lite hud. Sen skulle vi äta god lunch på altanen och bara njuta av vår första dag utan skola. Men nej. Såklart inte.
Något gick fel. Allt tog en sån jävla tid. Vi kom liksom hem klockan 4 på eftermiddagen. Först inne på sjukhuset gick det bra. Stygnen togs bort utan problem och häftstiften också. Sen skulle lite papper fyllas i och saker skulle signeras. Vi lämnade korridorerna och alla sängar för att bege oss hem. Men icke. När vi åkt halvvägs hem, (vi måste byta buss tre gånger för att komma hem från sjukhuset) ringde tanten från sjukhuset och tydligen hade hon glömt att ge tillbaka det viktgaste pappret. Bad luck, vi fick vända om.
Busschauffören kan vara den skönaste människan i staterna. Han pratade nonstop och drev med oss till tusen.
- Giiirls, i knew you were trouble the first minute i saw you.
Sen åkte vi fram och tillbaka tre gånger med honom. Vilket resulterade i god vänskap. Han bjöd med oss på karate och BBQ imorgon. Eftersom det visade sig att han var vår granne. Så imorgon blir det grillfest med en black bus driver named Gabriel.
Sen åkte vi buss 30 för att komma hem, det ska vi aldrig göra igen. Det tog en evighet. Bokstavligt. Så det var redan natta när vi kom hem. Så vi är lika bleka idag som igår. Imorgon smäller det istället.
Sen hittade vi en utvecklingsstörd tjej på en bår. Vi gav henne 5 dollar.
Sen har vi tröstat vår tyske granne. Han var lite nere efter en ångestkväll down town. Han tittade förbi, fick lite potatis och tsatsiki, som var det bästa han ätit, lättade på hjärtat och ikväll ska vi sy hans byxor också. Hej mammor!
Sen vill vi haka på en trend från alla modebloggare.
Dagens outfit:
Rosa sammets tröja, kopia av Juicy, $5 på en svart marknad, shorts Kappahl,
skor Mango, stringtrosor modellens egna.
