Till vår trogne läsare: Pappa Bosse - Surprising i Göteborg
Det var en gång..
En tjej som hade skafferiet i sitt fönster i väntan på bättre tider och egen lya:
Hon hittade en kär och gullig ny vän, vid namn Lisa, som tillsammas hittade en underbar brunch en bakissöndag:
Om dagarna pluggar hon en massa, som matte, redovisning och informationssytem vilket leder till att man måste äta mycket och dricka massa kaffe för att hålla sig vid liv. (Ett annat knep är såklart att träna, vilket hon ibland är ganska bra på, men har varit dålig ett tag. Men nu är det kära Friskiskortet inköpt. Och nej, hon kunde inte slita sig från älskade och trogna Friskis, inte ens när det kom massa påtryckningar utifrån som ville annat. Nej Friskis ska det vara och Friskis blev det).
Sista dagen på nollningen avslutades i en bankett på Elite hotell. Alla var så vackra och ACE var bäst somvanligt. Vi kanske inte vann men vi hördes mest och "vad sa din mamma när.....":
Lite random foton.
Godnatt, sagan fortsätter götet.
Saker och ting börjar bli lite mer normalt..
Eller normalt och normalt. Så normalt det kan bli när man inte riktigt har ett hem och fortfarnade går runt med karta för att hitta. Samt aktar sig från att bli påkörd av dessa spårvagnar.
Men mitt liv har iaf blivit lite mer komplett idag. Jag tog vagn 3 till centralen och buss 40 över bron till Hisingen. Oj besök två på denna sida älven. Jag skulle nämligen ta mig till Biltema. Mitt kära lilla Biltema där man kan hitta en massa underhållande saker och hyllorna är proppade med prylar som man oftast i "just den sekunden" TROR att man behöver. Men som man oftast tänker när man packar upp sakerna "Vad fan är detta för skräp" "Vad ska jag med ytterligare 20 galjar och tre färgglada skålar på rean till". Men det var inte för galjarna jag åkte till Biltema. Det var för att jag skulle kunna ta tillbaka min roll som CykelCissi. Jag förstår inte hur jag har klarat med i en månad utan att trampa. Hur har jag egentligen tagit mig fram? Typ på fötterna, men det är inte okej. Jag måste ju trampa. Somsagt, nu är livet här på denna kust lite mer komplett. Skönt.
Här har ni min lilla guldklimp. Ny och fin. Nästan exakt som min godbit i huvudstaden, dock en liten uppgraderad version. Det var ju ett tag sen jag köpte den andra.
Jag bort fortfarnade kvar i min pensionärslya (eller pensionärslya är kanske fel ordval, det bor en ny tjej här också hon drar ned medelålderna med några år, och sen har vi ju lilla jag) för behövande. Det är gamla saker i kylskåptet som Bertil verkar ha glömt att han handlat på Willys. Jag har iaf tagit på mig att hela tiden köpa toalettpapper, jag hatar att komma in på toan och sen när man precis har börjar kiss så inser man att "shit det finns inget papper". Men det fixar mormon Cessan nu.
Nu kommer jag ha mer tid eftersom jag inte behöver gå eller åka seg spårvagn hela tiden. JAG KAN CYKLA igen. Vad ska jag nu göra med all tid? Blogga kanske?
Kvar hemma...
Ja här var det ju ett tag sen jag skrev. Ska försöka bli lite bättre på det här.
Efter en snabbvisit i Skåne i fredags (som var väldigt fin men sorglig) har jag haft den lugnaste helgen på länge (var inte ens utanför dörren i lördags). Orkade inte träffa folk, så det var skönt att bara vara hemma.
I måndags efter jobbet tog jag bussen till min lägenhet. MIN lägenhet. Hade nästan hunnit glömma att jag hade en. Efter sex månaders uthyrning var den lika fin som jag lämnade den. Inget slitage alls överhuvudtaget. Har de ens varit någon där? Nu står jag i valet och kvalet om jag ska flytta tillbaka dit eller inte. Har trivts så bra med att bo ihop med Henrik att det känns tomt att flytta tillbaka och bo själv. Har i alla fall bett mamma och pappa att köpa ett nytt bord och stolar för att göra det mer stilrent till nästa hyresgäst. Någon som är sugen?
Veckorna är som vanligt bokade med massa saker hela tiden.. Så tiden rullar på här hemma. Mina kurser har inte satt igång än. Jag ska läsa en engelska kurs och en som heter övervikt bland barn och ungdomar. Väntar fortfarande på mail med uppgifter. Ska ju lämna tillbaka böckerna på biblioteket snart som jag lånade för några veckor sedan. Snacka om att vara laddad till tänderna men ändå misslyckas innan det ens har börjat.
Till helgen blir det i alla fall golf på landet igen. Henrik håller i träningsläger för mig, Pontus, Molly, Anders och Totte. Ni kanske undrar hur dålig jag egentligen är eftersom jag måste öva hela tiden. Men övning ger färdighet. Så snart ni. Då ska ni få se ;)
Cecilia! Eftersom det typ är omöjligt att få kontakt med dig via telefon nu förtiden så kanske det här funkar bättre. Första helgen i oktober vill jag boka. Ser det fortfarande ljust ut i din kalender??? Sen vill jag även boka hela våren. Ser det ut som det finns en plats hos dig då??? ♥
Nu blir det bums i säng för mig. Är nästan uppe på övertid. Klockan är ju faktiskt över nio. I morgon blir det stresshantering med jobbet på Bosön. Det ska bli väldigt intressant och skönt med sovmorgon för en gångs skull.
Hejsvejs så länge!
Maria
En oklar tjej i en oklar värld.
Att gå i kronologisk ordning brukar inte vara min grej. Det slinker in saker lite här och där, helt utan logik. Nu ska jag berätta historien om varför jag luktar pensionär.
Jag flyttade som sagt till denna stad lite för snabbt utan boende och dylikt. Allt brukar jag ju lösa sig och nu har allt löst sig i en mycket underhållande riktning. Jag bodde som sagt hos Malin, tack hjärtat, dock såg vi inte så mycket av varandra. Då vi båda har fullt upp med nollning hit och nollning dit. Vi sa hej till varandra i dörren. Bryggde kaffe till varandra och kramades hejdå eller hej om vi sågs på stan av oviss anledning.
I mellan alla fester, stökiga saker på stan och hopp och studs så skulle jag då fixa boende frågan. Jag flängde runt på lägenhetsvisningar. Var hos en man som kallade sin lya "fräsch, tuff och modern". När han öppnade dörren och jag steg in i hallen var det VÄGGEN som mötte mig. Väggen av cigarettrök. Det var astmaanfall big time och det rann i mina ögon. Jag försökte ta mig ut så snabbt som möjligt. Men mannen, som förövrigt åker till Thailand varje vinterhalvår för att "bada och sola", vägrade typ låta mig gå¨. Han skulle bestämt visa mig hur både tvättmaskinen och damsugaren fungerade. Tack, men nej tack.
Däremellan har jag fått in lite andra oklara lägenheter, villor och feta våningar. Men det har oftast varit något problem. Jättedyr, för långt kontrakt eller som en annan jag var på där killen öppnade med en Rom och Cola i handen och jag blev så chockade av hans röda ögon att jag ramlade i trappan och bokstavligen föll in i lägenheten.
Sen var det en tjej som ringde mig och vips hade jag hittat en liten studentlägenhet med minihall, minitoa och kylskåp vi sängen. Billig, jättebillig så det känns som jag tjänar pengar istället för att betala bort. Men hon ska inte åka bort förän om några veckor. Så jag var fortfarande hemlös. En hemlös lite flicka.
Jag hittade då en ännu oklarare man som mailade mig och sa att han hade ett rum med balkong som jag kunde bo i medan jag väntade på min lägenhet. Han var så hjälpsam att man ville äta upp honom. Dock hade han massa oklara vita saker i ansiktet. Mjölpåsar typ, antar att om man tillsatte lite socker och ägg kanske det skulle kunna bli en god sockerkaka. Ingen bindningstid alltså och inflyttningsbar på momangen. Jag gillar ju äventyr och hej-varför-inte-liksom?
Jag tog mitt pick och pack i en taxi, taxichauffören klagade vilt över alla mina saker och sa att det vore bättre om jag flyttade i kartonger än i trasiga väskor utan hjul. Hey, man kan väl inte tänka på allt? Jag flyttade in i pensionärsvillan nummer ett. Det luktade lite död i hallen men Bertil och Agda städar fint i köket och om man är snäll får man låna den finska tantens kaffebryggare.
I mitt hem finns följande:
- En stor dubbelsäng som jag köpt nya sängkläder till.
- En tvåmanssoffa och en fotälj i olivgrönt sammet.
- En balkong men EN stol i, det är nog meningen att pensionärerna inte ska ha kafferep på balkongen utan sitta ensam och spana
- Ett matbord med- tre likadana stolar och en udda som är av plast.
- En bokhylla med massa böcker som dammar.
- En trött TV med en cool digitalbox.
- En 90 säng som jag lagt alla mina kläder i högar på.
- En tavla med skog på.
- Gardiner från 60 talet.
Det är mycket oklart men jag tycker det är lite mysigt och spännanade.
Idag var jag och handlade. Mitt första besök i en mataffär i Göteborg. Det är just nu väldigt mycket rinnande föda och nötter. Chilinötter till ölen. Men idag gjorde jag en finfin måltid. Stark och bra.
Nu är klockan snart ett och jag måste sova. Det blir inte så mycket sömn om dagarna. Godnatt Sverige.
Annis och Marris. Kom till mig via webben!
Charterlivet i Göteborg.
Efter att suttit, legat, läst och sovit på tåget så såg jag den svartvita SJ-skylten, jag hade kommit fram till min nya hemstad. Hej Göteborg, Hejdå Stockholm. Till tåget i huvudstaden hade jag fått hjälp av en ängel men på tågstationen som väntade var jag nu ensam. Andrea som skulle möta mig hade hamnat i inskrivningsköer. Men eftersom jag alltid tror på det bästa och att "jo men herregud det här klara jag själv" - terorin så bet jag mig i armen och tog mig ut ur tåget. Det var inte lätt ska jag säga. Tåget var tomt och städarna hade till och med hunnit komma när jag var klar. Sen klarade jag såklart inte att bära allt själv. Jag fick gå tjugo meter fram, putta väskan, ta en annan väska, putta den, gå tillbaka, putta väska nummer tre, gå tillbaka och samtidigt försöka hålla koll på allt så att det inte blev snott. Det var ju faktiskt mitt liv jag gick och puttade på. Efter att blivit pekad på, inte fått en enda fråga om hjälp och tre 13åring skrikigt efter mig "Ey ska du flytta eller tjejen" så kom jag fram till taxin och tog mig till Geijersgatan där min lilla Malin skulle ta hand om mig i någon vecka. Jag skulle vara hemlösa-Cecilia och snylta på soffa och internetuppkopplingar. Gull Guld Gullis, Malin.
Jag träffade stockholmskompis nummer två, Andrea och tog stan lite. Köpte wrap och snackade ihop oss om framtiden och vårt nya Handels liv.
En kaffe i handen, ett nytt lager mascara och med ett extra stort leende så tog jag mig mot Handelshögskolan Analytiska inriktings-kick off som ägde rum redan första dagen, alltså i tisdags. Jag samlade intryck, analyserade nya vänner och spanade efter potenciella vänner. Oj oj det här skulle bli grymt. Osäkerheten var såklart där i bakhuvudet óch huvudet tänkte en del. Men det kändes bra. Mycket bra. Eller så bra det kan kännas dag ett på något nytt och nervositeten ligger där, även fast man kanske inte erkänner det.
Vi skakade hand, käkade korv, skrev låtar och drack öl. Sen gick vi ut och snusade och drack lite mer öl. Jag hittade till och med hem till Malin efter fem öl. Själv och stolt över mitt lokalsinnen. Även om det typ bara var Vasagatan framåt.
Nu ligger jag i en grymt oklar villa och taket typ skakar. Mer om det sen. Godnatt.
c
Oj herremingud.
Oj oj oj nu ska det bloggas hejvilt från Göteborg. Vi börjar från början. Från denna dag ska jag blogga varje dag. Jag känner att jag måste minnas det här. Att jag måste komma ihåg dessa dagar och inte tappa alla celler i min hjärna. För tappar celler gör jag hela tiden. Jag dricker alkohol, jag stressar, jag pluggar och jag leter boende.
Dag ett i Götlaborg: Jag packade mina STORA väskor och alla mina små väskor för den delen också. Det ska ju inte vara lätt att heta Cecilia och panikflytta till göteborg. Jag tog mjölktåget , som tar fem timmar och stannar på små orter i vårt avlånga land, ner klockan 09.17 en tisdagmorgon. Vilket innebär att det bara var jag som satt i min vagn. (Bortsätt från att det satt en lite gullig präst några stolar bort och bad små böner och bjöd på kakor) Vilket var grymt, jag kunde sprida ut mig sådär som man bara kan göra om man är ensam på ett tåg i Sverige.
Jag packade om, läste tidningar, käkade mackor i folie och drack Ramlös Granatäpple och tänkte på min oklara framtid. Vem ska jag bo hos, vilka ska bli mina nya vänner, vem ska jag leka med och hur kommer Götet ta emot mig?
Jag hade dessutom i snabba ryck släpat med mig pappa och bror till Barkarby Handelsplats kvällen innan för att införskaffa mig en data. Men när jag skulle lyssna på musik på tåget så lät det förjävligt. Antingen hade jag köpt världens sämsta data med ljud som lät som tre kossor som sjöng istället för John Mayer eller så var högtalarna helt enkelt spängda från dag ett. Oklart det också. Jag fick lyssna på prästens böner istället för Mayers lugna stämma. Men det funkade det också.
Välkommen till Göteborg, Cecilia Sandström.
Jag hade en klar framtid för några dagar sedan. Men pannkaka på den!
Göteborg - Lund - Jönköping - Lund - Göteborg.
Det är inte lätt att veta vart ens framtid tar en. Det är inte heller lätt att planera något i detta vimmel av städer, utbildningar och intagningar. Först var jag i huvudet i Göteborg, sedan blev jag reserv och hamnade i Lund. Då bestämde jag mig för att nej dit ska jag inte, jag ska till Jönköping, sen hade Jönköping stängt sin intagning och jag planerade hela mitt lilla cykelliv i Lund. Jag var nöjd och såg mig på gatorna och som en riktigt lundare, det kändes kanon. Sen flög allt upp som en pannkaka och smeten landade i GÖTEBORG. Jag har vips kommit in. Det stod inte länge LU på min antagning det stod GU. Herregud vad det slog slint i huvudet. Men tre timmar senare hoppade jag upp och ner och flög på små moln. Munnen gick iett och jag tycker synd om de som fick tillbringa fredagen med mig.
Cecilia Sandström ska alltså gå på Handels i Göteborg. Det kan bli festligt. De ni.
Anna Maria tut tut?
Salem fick se min nya kamera.
Jag skyndade mig till Elgiganten efter jobbet och köpte på mig en kamera. Nu fick det vara nog, jag kunde ju inte möta Salem utan att fånga honom på bild. Det var alltså Salem al Fakir som gjorde att jag tog mig i kragen och skaffade mig en kamera. Snyggt jobbat.
Jag cyklade den tunga backen upp till Mosebacke för att möta fina och störtcoola Fanny. Svetten rann i pannan och mellan brösten. Men ville vi ha ett bord var det bara att trampa ännu snabbare och skita i att mascaran rann. Vi har visst skapat oss en liten tradition att gå på konserter tillsammas. Eller jag drar med Fanny på mina idoler och vi dricker öl tillsammas. Jag och lilla Fanny har gått om varandra hela sommaren och nu fick vi äntligen berätta en massa trevligheter för varandra. Om nya saker som hänt, gamla saker som stått still och om små underbara ting som hänt i våra liv. Sweet.
Två. Två. Två.
En prickig och en randig tjej.
Salem var som ett litet barn på scen. Ett svettigt dampbarn. Vi kände igen oss. Eller jag gjorde iaf.
Sen sjöng vi. Sen drack vi mer öl. Sen tittade vi på några band som jämfört med Salem var stollar. Och sen skrattade vi åt hur töntigt det är att ha solglasögon på scen. Ty om man inte heter Bono och är överkänslig mot ljus.
Merci för en najs kväll.
Stockholm bjöd dessutom på 22 grader klockan halv elva och finfin idyll.
Imorgon klockan 3 stämplar jag ut. Ojoj vad härligt det ska bli. Sommarlov kanske man kan kalla det. Eller pre-sommarlov.
Lov. Love. Cecilia
Inga medel för att blogga.
Sen ska jag köpa en ny data som fungerar. Inte den finaste inte heller den dyraste. Men en som fungerar och som jag kan skriva små gulliga texter på.
Jag har helt enkelt inte haft medel för att kunna blogga. Jag har ju inte ens haft ett hem. Jag har bott i en korg.
Men nu är det slut på korgboendet. Jag har en framtid!
Varsågod David. Sexiga eller hur?
"När golfen tog över mitt liv"
Direkt efter jobbet på fredagen lite trött efter torsdagens utgång, dock inte av alkohol utan av sömnbrist satte jag och Henrik oss i bilen för att åka till Vimmerby. Efter mycket om och men blev det bestämt att vi skulle åka till Henriks kompis Mange och hans flickvän Ebba (Ebbas familj har en stuga i Knabbarp) för en mysig golfhelg tillsammans. Starttid på lördagen var 07:51, men det hindrade oss inte från sitta uppe och grilla och spela Monopol till klockan två på natten.
Magnus räknar sina pengar.
Såhär glad kan man se ut om man vunnit två av tre spel.
Deras söta hus.
Vi var tre nybörjare och en mer erfaren golfare som skulle ut på banan. Det tog lite längre tid än det ska göra att gå runt Tobo GK eftersom vi alla tre ville och behövde ta del av Henriks kunskaper. Det blev lunch på golfklubben och redan efter första rundan var vi alla sugna på att gå ut igen. Men någon måtta får det vara, en till runda orkade vi inte. I alla fall inte jag och Ebba. Ebba skulle hem och fundera på boken hon skulle skriva "när golfen tog över mitt liv".
Eftermiddagen ägnades åt att tvätta båten, mylla buskarna, lyssna på Henriks golflektion, bada och spela Monopol. Varför är man inte alltid på landet? Kvällen bjöd sedan på solnedgång, grillning och återigen Monopol.
En kräfta kom på besök.
Ebba och jag tvättar båten.
Träning på tomten.
Den fina solnedgången. Cecilia nu är du avundsjuk va?!
Hade varit ditt paradis med perfekta solnedgångar.
På söndagen hade vi bokat en snällare tid och hann med lite träning innan vi gick ut på banan.
Efter rundan skulle Ebba och Magnus åka hem för att jobba. Det har varit en mycket givande och mysig helg och alla kände att de blivit mycket bättre och var sugna på att bara spela mer. Tack Henrik för hjälpen! Och tack Ebba och Mange för en superhelg.
Jag och Henrik checkade in på Karaktärshotellet. Vi och alla barnfamiljer och däckade vid halv tio. Som vanligt med den svenska sommaren så är det svårt att planera. Det regnade såklart på måndagen så efter hotellfrukosten drog vi till Kosta för att gå på glasbruk. Glasblåsningen var mest trång och varm och att köpa glas och vaser kom vi fram till var för svårt. Vi väntar med det tills vi blir vuxna nog. Så vi hamnade såklart på klädoutleten och gick loss. Bland annat köpte vi båda två ett par blå gummistövlar. Nu ska vi vara nördiga ihop.
Tillbaks på golfklubben och hann spela två hål innan himlen öppnade sig igen. Så vi beslutade, efter att ha ringt till alla hotell i Vimmerby, fullt överallt, inte tänkte vi på att vi skulle till Astrids hemstad innan vi åkte, att köra tillbaks till Stockholm och Henriks land. Både billigare och mysigare. Där bjöds det på middag av Henriks föräldrar och en massa små valpar. Smillas valpar. Sista dagen avslutades med en runda på Smådalarö där jag spelade min bästa runda någonsin och återigen började det regna när vi skulle gå nio hål till. Men det visade sig i alla fall att den här helgen hade gett mig något och jag är mer sugen än någonsin på att gå ut och spela igen. Jag är beredd att hålla med Ebba nu.
När golfen tog över mitt liv.
Mamma Smilla.
♥
Maria
Familjen Sandström/Larsson gillar att dansa.
Trubaduren hade spelat EN låt innan mor och far skulle upp och testa foxtroten. Den satt kvar och var mycket godkänd.
Vi skålade och sörplade i oss geggan från räkornas huvud. Skepp och hoj!
Det fanns ingen efterrätt på båten (Niklas blev frustrerad) så bror min fick svälja regnbågen. Eller så är det Gud som pissar i hans mun. Svårt att avgöra.
Ett syskon har en väldigt stor näsa och på den andra ha det istället satt sig på hakan. Lilla My.
Sväng om!
Så typiskt svenskt att det tar två vinare och 20 låtar senare innan alla andra vågade sig ut på dansgolvet. Vi kanske borde äta danspiller istället för lyckopiller.
Det blev bugg och twistning på slutet. Nämen Niklas blev visst
uppbjuden av ett gäng 18 åring flickor från Borlänge. Grr. Hett.
Hey we are back.
Ojoj nu har vi legat på is och det har hunnit växa mossa på bloggen. Nu är vi tre utspridda igen och bor inte längre i samma kappsäck. Den perfekta relationen sover inte längre under samma tak. Men hänger gör vi ju fortfarande.
Jag saknar vår uppdatering, jag saknar vår gemenskap under bloggtimmarna, jag saknar vår dagbok. Vi tre.
Sommarstockholm bjuder på en massa solsken och skojiga saker. Tropisk värme, öl på Pontus och brunbrända ben. Även om vissa hard working girls måste fejka bränna med brunutansolkärm som införskaffades i NY för en billig penning. Det är redan juli och vi har varit här i detta avlånga land i en månad nu. Något som inte går att dölja är att Sverige är ett jävligt bra land under sommartimmarna.
Det finns massa mer bilder från vår resa. Ett nytt kollage måste skapas.
Torsdagen:
Denna solkyssta dag bjöd på massa Gotlandsminnen och det skrattades så kisset rann. Precis som de pölar som Maria bildade på Kallis efter att jag och Tröttmas körde "En babord, en styrbord"-dansen. Vilket förövrigt Cafét denna kväll också fick uppleva. Danceoff var ordet. Sweet.
Maria, Karl-Johan, Cecilia, Anna, Tröttmas.
Anna och Maria. Hit me med era ord!
Love from Cecilia
Sista dagarna i New York.
På torsdagen behövde Ebba och Anna sova lite för att överleva de sista dagarna innan hemgång till kära Sverige. Så Cecilia och Maria begav sig ut på en liten brunch för att sedan utforska Harlem och Upper East side.
En mycket god tallrik blev det med pannkakor till efterrätt.
Det gällde ju att frossa nu när det var de sista dagarna i detta frityrland.
Här kommer vi upp från tunnelbanan lite lätt förvirrade. Hmm vilket håll ska vi gå åt?
Höghus och en massa fönster. Sibeliusgången ligger i lä.
Maria tog på sig "stekarjackan"...
Och Cecilia sin Ralph Lauren skjorta och drog till gettot. Det tyckte vi var passande för besöket..
Den berömda teatern.
Det blev lite häng på gatan med lite svarta grabbar. Cecilia blev polare/bundis med de fluffiga svarta damerna på T-mobile (yeahh, sistaaa) och sedan hängde vi med en snubbe på gatan som sålde smycken. Vi köpte lite fina grejer, mest för att han tyckte vi var vackra kanske.
Den klassiska skolbussen.
Här står Maria i Upper East. Helt plötsligt kom det fina damer på gatorna från att precis innan ha hängt med lite " farliga" grabbar.
Mötte upp de andra två damerna för en lunch i Upper East.
På kvällen blev det häng i Willamsburg innan vi drog ut och mötte upp en nyfunnen vän för lite öl på en bar och sedan vidare till någon nattklubb. Där det även var en liten födelsedagsfest. Vi smakade på tårtan som inte alls var någon höjdare. Blä. Inte ens i närheten med vår klass.
Kanske världens bästa grej att ha skriven på vardagsrumsväggen. Tänk att vakna upp i en okänd säng, med gårdagens smink och man känner sig allmänt oklar. När man sedan går ut ut rummet för att dricka lite vatten i köket stöter man på denna line. Inte så upppiggande och att ta en taxi direkt hem känns ganska lägligt. Soft, grabbar.
På Kingswood lounge.
Tjejen till vänster var tydligen födelsedagsbarnet och i mitten är den äckliga tårtan, till höger en kille med tårta i mungipan.
På fredagen fick Cecilia för sig att fotografera vårt extremt stökiga rum. Varsågoda!
Det blev återigen brunch på stället från föregående dag. Anna och Ebba ville ju inte missa något.
Ehh ja Anna fick för sig att köpa en glass. Men tyvärr var det cherry smak på den (som med allt i USA, varför?), så det blev mest skämt om den stackars glassen. Undra varför?
Promenad i mysiga Central Park blev det under fredagen. Vi stötte även ihop med våra San Diego vänner Anders och Martin. Hej hej!
På kvällen mötte vi upp Jakob för en afterwork på en rooftop bar. Den var jäkligt nice med utsikt över Manhattan och mycket folk som avslutat sin arbetsvecka och så vi.
Empire state building.
Efter det drog vi till Willamsburg för att förfesta en sista gång innan vi skulle dra oss tillbaka till Svedala.
Och mycket folk var det..
Grabsen.
"Kom igen Adam, det ligger en till bakom byrån till vänster!"
Adam plockar upp pengar för att ha råd med hyran. Ungefär i samma klass med uteliggarna i San Francisco, som gör allt för lite mynt. Det är bara en liten skillnad, de lever förmodligen inte över sina tillgångar.
Men livet går väl ut på att spendera pengar. De gör liksom ingen nytta i madrassen.
Mark?!
Syskonen. Båda lite halvrunda i ansiktet och om fötterna.
Dans på ruff/rough club. (Tror vi..)
Sen käkade vi en sista nattmacka i NY och önskade att det inte var vår sista natt. Vi somnade med lite sorg i blodet. Men hey, vi kommer ju tillbaka. NY klarar sig nog inte utan oss. Vi måste ju sponsra staden med lite mer cash och coolhet.
Hemma och abstinens av att ses.
Att vara hemma igen känns inte precis som en dans på rosor. Det känns lite som om man går och väntar på att få sätta sig på flyget och upptäcka en ny stad. Men icke, nu är det Stockholm och dess grönska som gäller. Det var ju fint att komma hem till solsken och grillspätt men inte lika fint att vakna till piskande regn i fejan idag.
Vi har haft det precis så fantastikt som vi trodde att vi skulle ha det. Kanske ännu bättre till och med. Alla underbara själar vi stött på och alla grymma platser vi fått uppleva. Tack mina bästa flickor för att ni finns och tack för att vi upplever så mycket tillsammans.
Det är svårt att komma hem och inte umgås med er dygnet runt. Vi är ju som gifta. Som det perfekta äktenskapet.
Nu ska vi käka middag och se vad huvudstaden har att bjuda på. Kanske drömma bort oss till NYC för jag är garanterat säker på att NYC saknar oss redan. Boka en flygbiljett någon?
♥
C
Hemma men inte klara.
Okej, nu är det hemgång.
Men innan det hände lite saker.
I söndags (förra veckan) mötte vi upp hela familjen Norbeck som intagit staterna med storm. Käkade lunch och drog återigen till Soho och shoppade. Men att shoppa tio personer är kanske inte det smidigaste. Det blev mest väntan och inte så mycket blev uträttat. Kanske bra eftersom vi hade sex dagar kvar att spendera pengar på.
Kvällen inleddes med en takeaway sallad på rummet och lite sminkning med vårt nya I.D smink som gör oss så vackra. På med det coolaste i garderoben och ner med fossingarna i de högklackade skorna. Vi skulle ta oss till innestället The Box, men det är inte lätt att hitta de rätta dörrarna i denna stad. Det står ju inte precis med stora svarta bokstäver utanför vad stället heter. Inte precis som Cafe Opera där de skyltar med sitt namn över allt. Vi gick såklart in på fel ställe. Där bjussade de oss på en Sangria som smakade pruttiga övermogna äpplen och efter ett tag kom en vakt fram till oss och sa: "We usually dont get your kind of crowd here". "Hmmm, va, är vi inte på the box". "Jaså var det dit ni skulle, då fattar jag, det är dörren precis vägg i vägg". Det var där Ebba fick sin hybris :)
Där var det någon privat fest och vi drog till med ett namn i dörren. "Vi ska träffa vår vän Jakob där inne"(Vilket skulle kunna varit sant bortsett från att vi visste att han var hemma och kollade på tv). Vakten skrattade lite och undrade vad vi pratade om. Han som hade festen hette visst Jake. Men Welcom anyway. Nära skjuter visst en hare här i New York. Sen frågade vi oss fram på tjejtoaletten (det brukar ju vara där det händer) och fick reda på att det var på ett ställe som hette Sway som det verkligen hände på söndagar. Vi drog en bulle och fick spela på vår "coolhet vs droppa-fel-namn -style" igen.Väl där inne var det så smockat med NY-coola människor att Acne kan slänga sig i väggen. Varför ha vi inga sådana här ställen i Sverige? Kan det beror på att vi alla är svennebananer och inte platsar in i en NYC atmosfär. Ballhet. Där snackar vi mycket ballhet. Nonchigt snygga människor som inte ser ut som de stylat sig men de har säkert lagt ner 4 timmar med att planera sin look.
På måndagen vaknade vi med en bacill som hade tagit över det stökiga rummet. De trivs säkert bland nyinköpta skor och en massa otvättade kläder. Vi tog oss iaf ut i vimlet och andades in lite mer New York luft. Vi käkade en grym skaldjurspasta i West Village och kollade in våra nya shoppingklipp. Sen var det dags för vila och recovering. Vi tog en kvällsprommis till Rockerfeller Center och käkade lite frukt sen blev det natti natti. På tisdagem tog vi tuben ner till WTC Ground Zero och sen tog vi lite foton vid Wall Street och Cecilia gick runt med sin nya portföljväska och lekte att hon jobbade på bank. Sen blev det åka av till Brooklyn för att möta upp grabbarna och få en guidad tur till alla secondhandaffärer. Vi fick en liten karta av Henke och gav oss ut på jakt. Cecilia gick loss på väskorna, Anna hamnade i skohyllan igen, Ebba drog en storvinst och hittade en grym päls hon kommer vara snyggast i stockholm i under vintermånaderna, Maria spårade äntligen på armband. Tryckte lite mat (Cecilia fick lökfest i munnen som vanligt) och tog tuben tillbaka till stökiga Time Square.
Ground Zero.
Det var så kallt den här dagen att Maria var tvungen att sätta på sig sin nya vindjacka som hon precis köpt.
Nere i tunnelbanan.
I Willamsburg på secondhand shopping.
Sen väntade en grym barrunda. Lugn men mycket underhållande. Lite som speedsightsing fast med barer.Vi drog till Gold Bar och satt omringad av små guldiga bebisdödskallar. Mycket häftig inredning. Eftersom vi är trogna bloggare och vill uppdatera er alla så tog vi självklart fram kameran för att dokumentera. Men då smög en man med örsnäcka fram och knackade oss på axeln och sa "No Cameras". Men vi hann iaf ta ett foto. Grrr.
Vi fortsatte till ett av alla hemliga ställen som finns här i New York, Backroom, vilket är ett ställe utan ingång. Man går ner för en trappa och sedan upp för en trappa och knackar på en dörr. Även denna gången var det lite oklart vart vi skulle gå in men den här gången hamnade vi rätt. Där sålde de öl i papperspåsar och sprit i tekoppar. De hade även en bokhylla med en exitskylt över och om man drog i rätt bok kom man in i vip rummet.
Sedan drog vi till Marquee där det var där det hände på tisdagar. Mycket folk, mycket dans, mycket helrör och vifta handen i luften.
PåGold bar.
På Backroom drack man ur papppåsar.
På Marquee.
Dagen efter gick Maria och Cecilia upp tidigt eftersom gårdagskvällen hade blivit lugn för dem. Så det blev en bytar- lämna tillbaka - och shoppa nytt dag innan de mötte upp de andra två för att hänga lite på 5 ave. På kvällen blev det båt till Staten Island för att se Frihetsgudinnan och Manhattans skyline i solnedgången.
Mer kommer.. Det lovar vi!
Nu flyttar vi hit.
Oj oj efter en galen start i NYC (och lite baciller som knackat på) har vi vilat och återhämtat oss en aning i några dagar. Vi har shoppat och gått och shoppat och gått. Varit i alla möjliga sorters kvarter och bara förundrat över all kultur och alla fantastiska saker att vi blivit kära i staden. Antagligen är inte vi de första som har förälskat oss i NY.
Lördag vaknade vi en aning förvirrade och oklara. Vi drog till Soho och Maria inledde vistelsen där med att spilla ut kaffe över hela Starbucks. Sen kom en äcklig uteliggare och spottade när han ville parata med oss, spott över hela Cecilias kaffe, så vi blev utan kaffe. Vi som verkligen hade behövt det.
Ebba kom åkandes med taxi, då hon sovit några nätter hos sin kära vän Jakob. Vi kollade in lite affärer och köpte oss en glass. Som vi borde fått gratis, för medan vi satt utanför hans lilla husvagn och slickade på mjukglassen ökade hans försöljning med 800% och människor stanna och fotade oss. Nu är vi med i massa familjaalbum från Kina, Italiten och Arizona.Men om ni tittat på bilden nedan kanman ju undra varför. Vi ser ut som fyra små mongon. Spceiellt hon till höger som kommer direkt från Beckonberga.
Sen drog vi mot China Town, där vi förr eller senare alltid hamnar. Vi spanade in alla äckliga saker de säljer och trängs med kineser. Men man vet liksom vad man får. Ett minio Kina. Det känns skönt. Helt plötsligt kom en dam smygande och knackade Cecilia på ryggen. "Do yooo wannt chanel? Gucci? Praaaada? Baaaaags?".
"Öh va?"Men vi följde ändå efter henne som ett litet äventyr och hon kollade bak hela tiden för att gömma sig för polisen, det var som ett litet miniavsnitt av CIS. Efter att vi vandrat 10 blocks kom vi fram till en lite dörr och in i ett bostadshus. Vips var vi inne i ett rum fyllt med Kina kopior. Dåliga kopior dessutom. Vi drog.
Vi vandrade lite till och hamnade i Little Italy, där hade de en bröllopscermoni mitt på gatan och maffiamän staplade fram med guld kejdor.
Vi drog ner till vattnet för att kolla in broarna och knäppa lite foton. Sen somvanligt taxi hem till Time Square, där vi har kommit fram till att vi inte ska bo nästa gång vi kommer hit till NY. För hit kommer vi igen. Turistfällan nummer ett och trångt som fan. Om det är någonstans det är stökigt så är det här.
Maria går loss på en häst. Den lilla kinesen i bakgrunde blir avundsjuk.
I China town hittade Cecilia en passande skylt.
Kvällen till ära hade familjen Nordbeck återvänt till NYC efter en liten tripp till LA. DE firades med samling i Brooklyn, Williamsburg. Häng hemma hos Henke, Adam, Pablo och Mark. VI drack rödvin och snackade på en massa. Sen tog vi taxi över bron och tillbaka till Manhattan för att köra en liten utgång. Vi hamnade på ett ställe där vi drack gratisdrinkar och dansade i vardagsrumssofforna.
Man ska inte få hybris i NY, här finns det verkligen ställen man inte kommer in på. Även om vi inte misslyckats än, haha, men vi är ju rätt coola. Eller så lägger vi bara på lite svengelska.
Medan Ebba packade sina väskor så smet vi upp på Jakobs tak och klickade lite foton över NY.
Danceoff på taket!
Förfest i Williamsburg. Tack.
Söta paret gullar i soffan.Puss Puss. Gull gull.
Rebecca och Andrea.
Adam går loss på sin version av bilen. Eller är det motorcykeln? Eller kanske bara en kyckling.
Hejdå.
New York is the shit.
New York, tempot här är så högt att vi hinner inte ens med oss själva. Därför har bloggandet varit under all kritik, vi vet. Men hallå vi är i Nyc och har ju faktiskt bättre saker för oss.Vi hinner inte ens med att sova. Den enda tiden vi sover är mellan halv sex på morgonen och tio på morgonen. På fyra dagar ligger vi en veckas sömn efter, Cecilia har till och med gått in i väggen och blivit sjuk. Men som tur är har vi vilodag idag (läs måndag) och hon proppar piller som aldrig förr.
Första dagen hann vi inte ens checka in innan vi var i affärerna och shoppade. Vi strosade runt bland de stora kedjorna för att få det gjort.
På kvällen var vi bjudna till Ebbas polare Jakob för att ha en liten förfest på hans tak och checka in New Yorks skyline. Utgång blev det på Southside. Där blev det svenskhäng med gamla östra realare och andra vänner. En mycket lyckad första kväll i Ny.
Uppe på Jakobs tak och njuter! Ni ser Empire State building i bakgrundeni amerikanska färgerna. Förra helgen var det gult och blått för att fira att vi skulle komma till stan.. Kanske.
Jakob och Jocke.
Oklara Cecilia och Henke dansar på Southside. Intimt ställe med bara svenskar typ.
Dagen efter tog vi oss till Central Park och hyrde en roddbåt. Cecilia kan vara den mest okordenerade människan i världen. Hon paddlade med ena paddeln åt ett håll och den andra åt ett annat. Så Maria fick ta över så vi kom någonstans. Sedan blev det en liten nap i parken för att orka med kvällen.
Central Park häng.
Cecilia passade bättre i fören med kartan.
Marris fick ta över.
Kvällen startade på hotellrummet för att sedan sluta upp med Jakob och gänget i ett hål i väggen i China Town. Soft bar!
Vi bestämde oss för att gå till 1 oak, gänget delade upp sig i tre bilar, vi tre sma flickor hade givetvis inte nagon koll pa vart själva ingången till stället låg och knackade pa VIP VIP dörren.
Vakterna fragade vilken fest vi var dar för, varpå vi stammar fram
- Ehhh the big party. Lite orutinerat kanske för såhär i efterhand har vi lärt oss att säga att alla polare redan ar där inne eller så droppar man bara ett random name. Men det absolut bästa sättet är helt klart att se riktigt jävla balla ut helt enkelt :P
Väl inne, där blooomar löken för där var Orlando Bloom, Rhianna och The city gänget och alla andra anorektiska modeller. Tyvärr är det fashion att vara ätstörd i New York och vi är alltid tjockast på stället, but hey more to love, love!
Det var drag, i stora drag, helt enkelt.
Jocke tar ut svängarna.
Nu ska vi sova för imorgon ska vi upp med tuppen och shoppa vintage i Brooklyn, de ni.
Obama-land!!
Washington DiiiiCiii!
Hela trion skulle mötas i Washington, men som en strålande glad överraskning blev trion till en kvartett istället. Maria hade mött upp Ebbis i New York och smidit planer för att grundlura oss andra två. Hon tutade i oss att Ebba var oklar och inte skulle komma till DC (vilket skulle kunna vara troligt då man aldrig vet med vår käraste Ebba). Men när vi väl klev ur taxin satt hon där i fotöljen på vårt hotell och det blev ett stort kramkalas. Hej Ebba! Trevligt att du kom!
Vi checkade in på ett hotell som var så rökigt att man fick astmaanfall. Maria satte på fläkten mitt i natten på så hög frekvens att Ebba blev förkyld.
Men hellre lite snor i näsan än sot i lungorna.
Nästa morgon var det turist på hög nivå. Alla monument och grejer man sett på TV skulle skådas. Vi skulle vinka till Obama och helst kyssa honom på kinden. Pose framför Vita Huset och vi fick uppföra oss och inte göra nå dumt göra nå dumt så att krypskyttarna på taket inte prickade en i hvudet. Pang.
Spanade in miljoner andra byggnader och viktiga beslutshus. Man visste vad hälften var. Men om någon visar oss en bild på det hemma i svedala eller om någon senator pratar framför något hus kan vi skrika: "Jag har varit där"! Gick längst The Nationall Hall och tänkte på alla tårar som föll när Obama höll sitt tal. Happy Moment.
På kvällen provade vi på en av alla DCs restauranger. Vi käkade thaimat och alla blev avundsjuka på Annas tallrik då hon fick in fett många pilgrimsmusslor. Det var svårt för oss andra att hålla gafflarna borta.
En tidigkväll och nattinatti för oss huvudstadstjejer i huvudstaden.
Upp till frukosten idag och mums så gott det är. Eller inte. De serverar muffins, gummiägg, äppeljuice gjord på klorvatten, kaffe som ser ut som kiss, bagels med konstiga blå pluppar i, sylt, flingor i regnbågens färger, och mjölk gjort på pulver. Ibland undar man vad dessa amerikaner tänker med. Antagligen med sin sockerberoende hjärna eller kanske med sina stora bulliga muffinsrumpor.
Sen begav vi oss till Georgetown, som vi blivit tipsade om av www.guidewille.com, han vet vad vi gillar. Där stormtrivdes vi bland affärer, caféer och uteserveringar. Vi käkade lunch i solen, vandrade runt, förberedde oss inför NY med lite affärstittande och sen käkade vi italiensk middag. Efter en kanondag tog vi en öl i kvällssolen och njöt av livet på "semester".
Sen åkte vi taxi hem somvanligt. Vi bor kanske inte i det bästa kvarteret (alla pratar gangster engelska och är lite oklara att förstå) och taxi känns tryggast (även om det faktiskt ska tilläggas att taxichafförerna inte alltid är helt hundra heller, de har mycket konstiga saker och fansoner för sig).
Imorgonbitti SKULLE vi flyga till New York, men efter att tagit reda på att Ebbas buss till NY kostar 20 dollar, så började vi tänka om. Eller framförallt räkna om. Det skulle kosta oss mer att ta oss till flygplatsen (långt borta), checka in alla våra väskor och betala 40 dollar för dem, åka tåg in till stan och sen ta taxi till hotellet. Plus att vi kommer komma fram snabbare. Bussen avgår nästan utanför vårt hotell och stannar utanför vårt nya NY hotell. Fingemang! Vi ger upp våra flygbiljetter, som vi tyvärr redan betalat för, och kör bussightseeing imorgon istället. Tough luck för flygplanet som missar vår charm, men vi ses kanske igen.
Nu är det godnatt. Vi ses snart. Om 10 dagar landar vi på svensk mark. Då hoppas vi på kramar och pussar. Vi saknar er.
Först av allt hittade vi Vita Huset, Obama kan ni skåda i det tredje fönstret på andra våningen från höger.
Han borstar tänderna.
Här har vi några skrikande och protesternad människor från Sri Lanka. De var så få att de inte hördes, vi fick rycka in och hjälpa dem. Vad gör man inte för världsfreden?
"Åh hej Obama"!
Obama (eller en annan svart man som ser ut som Obama, välj själv) leker med en liten pojke, oh hej villken bollkänsla.
Fina flickor käkar lunch.
Tha Nationall Hall. Annis och Marris funderar över världspolitiken.
Välkommen till Washington. En gul gång och en gul(l)ig tjej.
Vår älskade Ebbis är med oss nu. Vi fann henne tillslut och det var värt slitet.
Livsnjutarmarris.
Pose.
Imorgon ses vi i NY, det kommer bli galet. Vi tjejer ska stöka i staden i nio dagar och det kommer bli megatufft.
