Denna helg.
Ja, då har vi en del att ta igen.
En hel helg har nästan passerat.
Såklart har det hänt grejer.
Lördag morgon klockan 9:30 utlovades karate på gräsmattan utanför vårt hus. På med tajtsen och hårbanden!
Det var vi och 15 mexikanare samt en riktig karate utövare. Tydligen var denna svarta busschaufför en big timer i karatevärlden. Han lärde oss sparkar, kickar och slag så att vi ska överleva på USAs gator. Efteråt bjöd han även med oss på BBQ på hans stora ballkong.


Vi gjorde oss fina och lapade lite sol innan vi begav oss. Han mötte upp oss i hissen och förklarade att det även var ett birthdayparty för en "speciell" kille. Denna speciella och urgulliga Juan hade dawn syndrom. Det bjöda på skitgoda burgers och chokladtårta. Sen sjöng vi Ja-må-han-leva och han blev så överlycklig att han pussade och kramade oss en massa. (Män där hemma, bli inte svartsjuka).

Sen kom en fett oskön brasilianska som dissade Sverige och oss i varje mening. Då var det läge att ta sitt pick och pack och dra. Life is too short to be surrounded with people you dont like. Först var vi bara tvungna att be lite. Vi tog varandras händer och först bad vi på portugisiska (detta varade i vad vi tyckte kändes som 50 min, pust) sen var det tyvärr dags för den engelska versionen, (Busschauffisen ville ju också höras, denna bön innehöll en massa "God, bless, thank you, praise the lord, thank you jesus, halleluja, och sen allt detta gånger tusen). Amen.
Denna busschaufför, som faktiskt har ett namn, Gabriel, men kallas Chicken, (ni kan googla honom) har dessutom bjudit in sig själv till Annas födelsedagskalas. Hela han är en "One man show"-man. Det finns liksom ingen plats för någon annan i samma lokal som honom. Men han är mycket underhållande och vi gillar honom. Han vill ta med oss till kyrkan och be för oss, men vi har syndat för mycket för det.

Eftermiddagen ägnades åt volleybollspelande på beachen med våra germangrannar. Om man säger såhär. Vi måste nog träna lite mer på denna sport. Annars vill Felix inte spela med oss nå mer.
- "Ni kanske kan söka till Sveriges olympiska lag 2014 förutom du, Anna, du får hitta dig ett annat jobb."
Fest på kvällen och utgång med svenskar. Tydligen ska man inte bjuda på Pre-party när man inte har några speakers. Det var big no no. "Då har vi som jag ser det bara två alternativ". Höö.
Sen blev det pannkaksbrunch på ett mycket trevligt ställe vid namn Mission. Mums. ♣
Nu ska vi på Baseboll, vår engelsklärare kommer och hämtar oss. Lyx!
Kommentarer
Trackback