Allt detta på 12 timmar.
Vi har lapat sol och värme i några dagar nu. Miami bjuder som sagt på ett rejält festliv.
När vi satt på vår altan och sippade lite rödvin blev det plötsligt lite kaotiskt när en massa små svarta tjejer började skrika och klicka massa foton. 200 pannors livvakter hoppade ut ur bilen bakom någon snygg Jaguar (eller något, Wille skulle varit här och kunnat) och drog bort dem och kaosade lite till. Det var tydligen T.I som skapade detta stohej. "Hi T.I." "Hur mår du rå?"
Vår yogaman vi träffade för några dargar sedan hade inte ritkigt tid att hänga med oss igår. Så han vidarebefodrade osstill hans "vän med mycket kontakter" som han uttryckte det. Lilla Brad. Vi begav oss till en grym Roof top bar, där vi skulle träffa vår nyfunna vän, saken var ju den att vi inte ens visst hur han såg ut. Förutom att han skulle ha en hatt a la Justin. Vi letade runt uppe på terassen och slog en drill på en helt sjuk toalett, utomhus och med utsikt över hels Miamis skyline. Till sist hittade vi en man med en typ hattliknande sak, han hade rastaflätor och sågut som Bob Marley. Bingo, det måste vara han! Vi alla tre stannade upp och glodde och försökte lista ut om det var vår vän. Rastmannen blev livrädd och flytte fältet då han trodde han drabbats av tre svenska stalkers.
Lite senare kom han fram och undrade om han typ hade snor i ansiket eller nått.
Sen hittar vi vår lilla Brad. Och Brad är grym, han är som en lyxbackpacker och bor ovanpå hotellet. Där han byggt en fotostydio med miljoner lampor och ljusspel. Denna helg var även hans föräldrar på besök från Orlando, vi blev genast bästiar med dem och ritade teckningar med dem. Brad är hollywoodfotograf och hey hey vi finns på samma kamera som PH, och då menar vi inte hon från Småland.
Mitt upp i allt kom Prodigy med sitt grön/gula hår.
- "Hi Proooooodigy!" "Hello ladies!"
Se tog vi hissen ner till klubben som låg i källaren. Dance off! Sen träffade vi en svensk dokusåpakändis som påstod att han kände oss. Vi har typ hamnat på samma efterfest/förfest med honom i Sthlm. Oklart.
Vi ville fylla våra kroppa med lite nattkäk efteråt. Vi stod i kö och väntade i två timmat. Köket var inte ritkigt helt hundra. Och kassörskan kastade bokstavligen in handuken och slutade.
Nu sitter vi på vår altan och snart åker lilla Marris från oss andra två. Sorgligt. Miss miss miss. Men vi ses ju igen om två dagar. Woho!
Maria dricker Sangriga på Nikki Beach. 
Lite buggtävling i väntan på hissen.
Kolla i bakgrunden om ni ser någon fett skönt 90talartist som skakar hand med Maria. "Im the fire starter!"
Brad kör sina bästa dancemoves.
Nu måste vi varna känsliga läsare för lite grova bilder. Men som vi sa innan, vi bor inte tiptop.
Det är bara lampor i två av taklamporna. Sexigt.
Oklara fläckar på gardinerna.
Bordet håller på att ramla söder och kylskåper ramlar snart ner i golvet och på våra kläder.
Alltå att få träffa prodigy, det är stoort! livet är ju fulländat för er nu! Nej, men ändå coool.. Frågan är hur den fulländade trion ska klara Marias frånvaro?? Väntar med spänning på nästa inlägg :)
