Maria. Anna. Cecilia.

Efter att alla klasskamrater gatt hem och vi tagit oss en kopp kaffe och stadat bort stöket var det bara att göra sig snygg igen och slanga sig in i nasta fest - Valborgskalas! I samma veva kom vara kara vänner fran LA - Jocke a.k.a Yogi och Erik a.k.a Vartbaconet. Vi skulle agera lite hotell under helgen pa ett villkor, att de tog med sig Mjölk (om de ville fa att Starbucks-Cecilia skulle fixa morgonkaffet) och skithuspapper (om de ville kunna torka sig i arslet). De följde reglerna och kom med världens gladaste humör och bjöd pa tequila.

Pa stranden bjöds det pa en svensk liten majbrasa, med betoning pa liten. Det var lite korvglöd i en grop, men det ar ju tanken som raknas. Vi drog dit och drack lite i smyg i vara röda platsmuggar. Sen kom det sa mycket rök i ansiketet och kläderna lyktade värre än kebabhouse pa kungsgatan. Vi drog majbrasfolket hem till oss och förberedde oss inför en sista Beachcomber kväll. Där blev det lika mycket fest somvanligt och klackarna i taket.



Patrioter som vi svennabananer är, sa var saklart flaggan pa plats, och som lika patrioter tillbaka tog vi saklart kort pa flaggan ocksa.




Efter tva manader hittade vi tillslut Aleksander igen. Han var att en riktig lite partyprick visade det sig. Dansa kunde han ocksa inte bara plugga. Woho! Storma?

Man ser ju nivan pa den har kvällen, bilderna talar ett ganska tydligt sprak. Detta ar var gamla klasskamrat Gilberto som kom förbi och härjade.
Vi hade en sista efterfest hos oss som kanske var lite för högljudd för grannarna, men man flyttar ju bara ut en gang fran ett hem och det maste ju firas. Vi lyssnade pa alla nigga music San Diego har att bjuda pa och dippade ner med rumpan i golvet a la San Diego tjej pa dansgolvet.

De tva blonda syskonen klädde sig i samma dräkt dagen till ära.
Ett litet glädjehopp framför var kärlek - Beachcomber. The shit!

Eftersom vi varit sa gästvänliga sa bjöd vara gäster pa en gudomlig brunch. Tacki tacki. Dock är baconen i detta land inte alltid helt hundra. Tva centimeter tjocka och fyllda med sma vartor var denna gris idag. Vi tog ett gemensamt beslut att aaaaldrig mer käka bacon, detta vad känns dock som att det kommer rinna ut i sanden nästa gang det bjuds pa en härlig egg and bacon brunch.

Bacon 1, bacon 2. Baconskalle. Kladdigt bacon, Kladd-Yogi?

Det var en mycket lycka helg/kväll/dag men nu sitter vi alla med krokodiltarar och röda ögon. Det känns jobbigt att lämna vart hem. Vi har verkligen gjort oss bosatta här och vara nära och kära här kommer vi verkligen att sakna. Var son Daniel var nere och sa hejda alldeles nyss, det var tungt. Han är underbar.