Maria. Anna. Cecilia.

Okej, Maria lämnade oss två nissar på vårt äckelhotell och stack till mammsen och pappsen och sov i rena lakan. Vi andra stannade kvar på Rhodos och stökade vidare.
  Vi satte oss somvanligt på vår terass och spanade in alla underliga saker som händer här på gatan. Det kom förbi en kuban som ville klä ut oss till Marlyn Monroe på stranden during the sunset. Sen gjorde vi oss lite snygga ovanpå allt svett. Valde ut något att ha på sig från garderoben på golvet. Man är ju ganska trött på sina kläder nu som man rest runt med i tre månade. Hej New York ge mig en ny garderob!

Vi blev inbjudna på ett birthdayparty på en klubb. De var lite oklart för vi visste inte ritkigt vilka som fyllde år. Men vi blev presenterade för dem och ibland är det ju inte svårt att komma ihåg namn. Men man kunde urskilja dem genom att det var ett TV tema som följde efter de två hela tiden. Hej hej MTV. De gjorde en reality show om hela spektaklet. Det kan tyvärr vara så att Cecilia skämt ut sig lite inför denna tvkanal. Kamerar mannan fråga om hon ville säga något till födelsedagsbarnen. Oj här gäller det att agera snabbt. Hon dansade bilen in i kameran och namedroppade ett namn. "HAPPY BIRTHDAY, STEVE!"
Öhh troligast är att ingen av dessa män heter Steve alls. Men de enda namnen hon kom på var Steve eller Bob. Hon gjorde världens största big smile och vinkade in i kameran. Det var helt klart trustwhorty.

   Vi åkte på en liten efterferre och där blev hosten knockade av sin room mate som tyckte att han aldrig städade och smutsade ner lite för mycket. Oj oj, tur att han inte bor med oss. Sen skulle Cecilia laga pastasås och då spängdes tomatsåsen över hela henne och köket. Det såg ut som hon precis styckat en kossa. Anna försökte upphålla värden med dåliga ordvitsar på svengelska så att städcecilia kunde torka upp allt. Men hon blev påkommen. Det var liksom lite för mycket rött överallt.

Efter lille ferren traskade vi hem och sov några timmar. Solade lite. Drack Starbucks. Käkade en trött sallad på ett trött ställe med en trött personal. No service. Sen blev det Nikki Beach för hela slanten med vår kompis Brad. Som kan vara den mest ekonomiska bratpackern vi träffat. "Save a penny earn a million".
   Vi chillade mest och fotoade lite mer Brad. Sen drog vi till en kubansk strandfest och körde dansringen. Cecilia var den första vita kvinna som skakat rumpa en söndag i denna ring av maccarenas. Anna lurade en jobbig kuban att hon var på honeymoon med Cecilia och att vi skulle adoptera barn snart. Stackars lilla barn. OMG!

Nu knyter vi ihop säcken och sitter på altan och kollar in freakshowen som pågår här i Miami. Vi är nog rätt redo att lämna denna stad. Vi saknar Marris med imorgon är tion samlade igen in the capital. Sen kommer ju vår älskade lilla Ebbis. Woho! Det längtar vi till.

En sista liten kärlekspuss till Miami från oss. Nu beger vi oss igen. Det var najs att träffas.