Maria. Anna. Cecilia.

Jag vaknade i morse, pigg och glad, hade bakat en alldeles strålande fin chessecake till jobbet prydd med massa granatäpplen. Jag åt en finfin frukost framför TVn och var i tid till bussen. Jag hade till och med pålägg hemma!
   På bussen läser jag min Metro och kollar vad dollarn står i, min dagliga rutin (varje gång vi uppdaterar till dagens kurs på jobbet, håller jag tummarna men släpper dem alltid lika besviken - upp denna gång också).
  
När jag sedan kommer till Cityterminalen och ska åka ner till vår grannbutik på Centralstationen har jag lite för mycket att bära (somvanligt alltså) och i rulltrappan känner jag att någon står ganska nära mig. En man som står obehaglit nära, ni vet på trappsteget precis bakom, jag känner hans morgonandedräkt i nacken. Jag känner hur det plötsligt rör sig lite i min väska, jag vänder mig om, och bakom mig (men en äcklig Pressbyråkaffe i handen) står den skäggiga mannan med min stora svarta plånboken i näven. Våra blickar möts och min första tanke som godtrogen svenk är:
- "Jag känner nog denna man, han försöker bara skoja lite med mig, kul!"
  
Sen mäker jag hans panik i blicken och han tänker nog -"Fan, klatigt gjort, hon såg mig, bäst att fly fältet".
Det var inget skämt, han hade rånat mig, av rädsla av att jag såg honom försöker han kasta iväg min plånbok in i några plamer, (fråga mig inte vad plastpalmer gör på Centralen) men i samma ögonblick lyckas jag reagerar och tänker "Ingen ska sno min plånbok jag ska ju resa snart, jag behöver mina kort!" och lyckas sno tillbaka min svarta ägodel. Samtidigt som jag slå honom med plånboken, som en tant. Han kastar sig förbi mig och de skvätter kaffe på golvet och på mig.

  Jag försöker leta efter vakterna med blicken och tänker att det var ett så dåligt rånförsök att man nästan skäms för rånarens skull. Världens sämsta rånare springer ner mot Arlanda Express och jag följer efter. Vet inte varför, jag kan ju inte precis fälla honom och häkta honom. Efter ett tag ger jag upp och går och köper mig en STOR latte som plåster på mitt rånförsök sår. 

   Det finns sådana idioter. Gäsp.

/C