Heeennning where are you?
En lite historia.
I tisdags nar vi kom hem fran utestallet hade vi tappat bort Henning pa vagen hem (hade han hittat en tjej kanske?).
Vi gick upp till killarna dar uppe for att checka. Dorren stod oppen och vi traskade in, letade runt bland rummen och skrek "Heeeninnnggg". Tittade i garderoberna och sa "you don't need to be embarrassed". Sen gav vi upp for Anna sag Coca Cola pa golvet i garderoben och kunde helt enkelt inte halla fingrarna borta. Cecilia var ju ocksa torstig, men hon gillar ju inte cola, hon brot sig in i kylskaptet istallet och dar fanns sa mycket att hon hade lite svart att valja bland allt gott. Da hor Anna (som gomt sig i garderoben) steg i trappen upp och viskar, tror hon, egentligen var det nog ganska hogt "Cecilia, Cecilia, Felix kommer, hide!"
Felix kommer in och undrar vad Anna gor i garderoben, Anna leker oskyldig och pekar pa Cecilia som far sta till svars. Cecilia med trynet i kylen vander sig om och sager:
- Im looking for Henning...
- Ohh well Cecilia , i don't think you will find Henning in the fridge, sa Felix sarkastiskt.
- But he was there yesterday...
Felix fragar : Anna do you really want a coke?
- Yes pliiiiis.. can i have two...(girig tjej?).
Efter det fick de sma inbrottstjvarna traska ner for trappan igen med svansen mellan bena.
Okej att kylskapen ar stora i detta land, men Henning ar 2 meter lang och hade haft lite problem med att fa plats med benen.
Pa morgonen efter vaknar vi av att Felix kommer in och gar direkt till koket. "Have you seen Henning?" sager han medan han oppnar kylen.
Vi lever fortfarande även om "Piggen" kommer närmare och närmare.
- Ja, vi festade till det igen. Det var ju liksom tisdag och vår sista vecka. Gäller att socialisera sig, då får man festa!
Våra amerikanska grannar lärde oss ett grymt roligt ölspel. Det var som en stafett typ. En började att svepa shotten i sitt glas och sen gällde det att så snabbt som möjligt flippa koppen upp och ner, När man hade fått koppen på ändan var det nästa man i lagets tur. Högljutt och festligt.
Mitt i världens bästa dance off kom våra två bästa koreanska vänner, Nicki (t.v) och Lea, och festade loss med oss.
Lea är mycket poppis bland amerikanarna, här i bakgrunden ser vi en svettig sandiegoare som har dansat efter henne hela kvällen. Dock är hennes plan är att hitta en amerikan och gifta sig för att få green card. Good thinking girl.
Idag har vi fixat och trixat, snart lämnar vi vår kära stad och ska bege oss ut på vägarna till Grand Canyon. Vi har packat och städat och snart kommer mamma Shari hit och ska kolla läget med oss och bestämma hur fint vi måste städa innan vi åker.
Vi vill ut på vägarna och se en massa inavlade lantisar, käka lunch på vägkrogar med flottiga tallrikar samt bo på sönderfuckade motell.
Imorgon har vi en fullspäckad dag framför oss: - Springtur innan skolan
- Skola till halv tolv
- Ta med hela klassen hem till oss efteråt.
- Laga mat till alla med hjälp av koreanerna och turken
- Festa till det med vår lärare, a.k.a Beer-Steve
- Fixa oss inför kvällen
- Antagligen få besök från LA, Jocke och Erik, som ska låna vår soffa som hotell. Eller HALLÅ? Kommer ni eller?
- Fira Valborg på stranden med BBQ och Majbrasa
- Gå till Beachcomber och festa loss på sista endollarsdrinkarna i våra liv
- Försöka ta oss till utestället Jacks (finns en risk att det är för kul på beachcomber)
- Samla truppen
- Fyllekäka
- Ta med alla hem till oss på efterferre och dance off till Pitbull
- Sova
- Upp klockan 8 på morgonen och lyssna till tonerna av John Mayer
Vi har inte fått svininfluensan ännu, tror vi.
Lördag, sol och svenneparty.
Det var tajt inne hos Carl Carell och co när det vankades birthdayparty. Tajt på folk och spritflaskor, då de hade önskat sig en stor spritbuffé. Det var en grymt soft kväll och alla drog till samma uteställe. Vi tog i praktiken över stället och vart man än tittade såg man svenskar hoppa upp och ner på golvet. Vi kom alla hem med blåmärken och skadade fötter. Vår lägenhet agerade lite hotell åt LA dudes och två svarta hiphopers kom och hälsade på och stökade ner i köket som fan. Det är såklart inte vi tre flickor som stökar ner, det är alltid några andra.
Henning körde loss på dansgolvet med öppen skjorta och hårigt bröst.
Tysken Marco som gjorde tummen upp hela tiden och var lite smått stalker.
Dansgolvet var som ett zoo.
Vi brunchade till det efter en galen festkväll och stormade ännu ett matställe. Buffä!
Danskungen Wille bjuder på "bilen" och "cykeln". Det ni, Stureplan. Akta er!
Jocke vi lovar att leta rätt på den där rosa tjejen till dig. Hon den där unnnnddderbara, superamerikanska flickan med rosa blomma i håret. Get a room, dude!
Sen vill vi tillägga att svininfluensen härjar ju ganska nära oss. Man kan ta pendeltåget dit på 50 min och befinna sig i mexlandet. Dessutom fick vi en ny class mate idag som är från, tro det eller ej, MEXICO, hon pendlar varje dag. Nu vågar ingen andas i klassen och ingen vill göra grupparbete med henne. Detta har lätt till att vi blivit vegetarianer och duckar om någon hostar på bussen. Nästa steg är munskydd.
Tack Eric, för desinfektionsmedlet, det går varmt nu.
Anna tror dock redan att hon fått sjukan, hon har lite ont i huvudet. Maria bli näst då. De delar ju täcke.
Så här ser det ut på gatan utanför oss.
"Livet är hårt sa mexaren, grymt sa det sjuka svinet",
Rollercoaster!
Först vill vi bara tillägga att det varit fel på blogg.se så vi har inte kunnat blogga om vårt liv, Hoppas ni överlevt.
Som ni kanske vet åkte vi alltså med familjen (plus en tysk nykomlig, Barbara, mycket trevlig tjej, we loooove Germany now) till Six Flags, ett nöjesfält som får alla andra nöjesfält att framstå som små skithålor. Vi åkte tidig morgon och var där i tid, laddade med Starbucks och hemmagjorde Bagels som Cissan hade förberett för att vara riktigt laddade. Kanske lite för kaxiga när vi parkerade bilen. För när vi steg ut och såg alla maxade bergochdalbanor med 48 loopar och stup som hette duga. Mamma mia. Planen var klar och vi skulle ta den värsta först, X2. Vi väntade utanför grindarna och hade lite smått dödsångest. När det sedan närmade sig och vi såg människorna som steg ut ur "karusellen" blev det ju inte bättre helt enkelt. Folk såg helt sönderchockade ut. Svetten rann. Anna och Maria åkte, Cecilia och Henning, Daniel och Barbara vi sa att vi älskade varandra och hälsa hem. Ahhhhh!
Det gick så fort att man inte ens hann tänka. Loop, Bakåt. Framåt. Uppochner. Loop. Bakåt loop. Allt vändes upp och ner. Stup efter stup uppenbarade sig. Bergochdalbanor efter bergochdalbanor. Loopar efter loopar. Vi tog attraktion efter attraktion, kanske i ett lite för snabbt tempo. Vi hade nämligen valt en perfekt dag att åka, lite smådåligt väder och en vardag. VI hade blivit skrämda innan att det skulle vara en och en halv timmes köer och sjukt mycket folk. Men hejsvejs det ver ju inga människor alls. Vi kunde till och med sitta kvar efter åken och köra varv på varv. Efter typ 10 omgångar så kunde man nästan inte ens gå. Det kändes som om hjärnan inte längre satt ihop med kroppen eller att benen var på månen.
Men vi är ju bad ass mother fuckers så vi klarade såklart alla FETA bergochdalbanor och ingen spydde eller grät.
Efter att vi käkat kinesmat var Cecilia lite toanödig och smet in på en sunkig toalett som hon snabbt ville komma ut från. Sen traskade vi vidare och letade efter nya attraktioner som vi inte skrikit i. Efter 20 min säger Daniel:
- Is that the new high fashion, Cecilia?
- Of course im always high fashion. Höö
Men det visade sig snabbt att Cecilia hade en svans av toalettpapper hängandes ut från de små shortsen. Det var så uttrycket: "Big Scheisse Cecilia" myntades istället för "Ich heisse Cecilia".
The crew and the car Manfred. Det syns inte så bra på bilden men den är så stor att man kan praktiskt taget bo i den. Typ större än en etta på Östermalm för 2 mille.
Fyfan. Det är ju högt ju. Väääldigt högt. 
Himlen var grå men det var inte bergochdalbanorna.
Henning mådde lite illa ett tag och önskade han var på en tysk bar istället. 
När man kom ut från ett åk var det svårt att stå rakt. Ibland vinglade man i flera minuter. Efter de sista åken tog det en hel natt att återhämta sig. Det var sjukt svårt att sova, varje gång man blundade så snurrade hela rummet och när man la ner huvudet på kudden kändes det som man föll rakt ner. Precis som man kan få om man åkt båt en hel dag, det känns som man är på havet. Typ.
I vissa av attraktionerna stod man upp. Man kunde nästan vandra runt på sin lilla plattform. Bergochdalpromenad liksom.
Här upptäckte vi att det var dags för paus. Vi var helt slutkörda och hjärnan måste ha tappat miljoner av celler.
Cecilia skrek så mycket att hon svalade fyra flugor. Den femte lyckades hon pillra ut ur munnen. Man kan fortfarande se dem flyga mellan ögonen ibland.
Vi kände oss som 12 igen. Uppspelta som barn på julafton.
På vägen hem kröp trafiken fram genom LA. Vi fattar inte hur man kan palla bo där. Det tar liksom ett år att komma fram. Här måste någon ha gett upp och tagit sitt pick och pack för att flytta söderut. Good packer.
Sen blev det middag i bilen som fungerar bra som restaurang också. Soporna slänger man på golvet. The german way.
Dessa män.
Det har skett ännu en snopphistoria. När vi gick på strandpromenaden kom en man i gula shorts med dasen utanför i stånd. Fyfan. Han traskade på som om ingenting hade hänt med sin packning och handduk på axeln. Och vi gick vidare som om det vore det självklaraste som skett. Avtrubbade. Vi börjar förstå nu varför det stod i vårt huskontrakt att vi skulle rapportera om vi såg några sexförbrytare.
Imorgon ska vi tre, Daniel och Henning upp klockan noll, fem, noll noll. Vi ska som tidigare sagts till Six Flags, det ligger lite ovanför LA och vi vill vara ute i god tid. Dels för att hänga på låset till attraktionerna och för att slippa rush hour.
Nu ska vi ut och hänga lite. See ya.
www.halvaveckanipunkter.com
En liten rapport från vårt liv just nu:
- Anna och Cecilias fötter har ruttnat av svett och dylikt. Det har uppstått konstiga hål i dem. Maskhål? Antagligen kombinationen av svett och plastskor från Forever21. Det är ju inte precis några promenadskor från Ecco, Göran.
- I måndags var vi och kollade på en surftävling och spanade in snygga "män" i vått hår. Mumma.
- I tisdags påväg till skolan hände ännu en olycka för Cecilia, bara tre meter från där hon trillade sist. Hon gick rätt in i en påle och pang föll ner på marken. Tänk som i en tecknad film. Bulan uppkom på två sekunder och pannan blev blå. Men då lärde våra koreanska vänner oss ett nytt trick. Man ska tydligen rulla ett ägg på bulan/blåmärket, det gör alla i Korea, och sen vips försvinner märket och fastnar på ägget. Vi börjar misstänka att Cecilia har ett synfel, hur man uppskattar avstånd.
- Vi lagade broccoli-och bacongratäng i dag och åt.
- Sen skulle vi bara ta en liten utekväll igår, men den blev lite längre.
- På fredag ska vi åka till Six Flags som är en FET nöjespark med massa stora bergochdalbanor. Den här vid oss är en piss i havet om man jämför. Vi ska alltså åka med familjen på tivoliutflykt, packa mackor och kaffe i termos.
- På lördag blir det megakalas från klockan 12 på dan då lite svennebananer fyller år.
- Nu ska vi införskaffa oss San Diegotröjor till oss själva och Pontus.
- Nu säger vi hejdå för idag. Tre inlägg på en och samma dag. Fan vad vi är balla. Solen har lyst med sin frånvaro och vi har städat och lyssnat på musik hela dagen. Vi kanske bara råkade missa skolan idag. Det är lite oklart. Men till vårt försvar har vi att vår lärare skulle ta bort en liten cancertumör i näsan och eftersom vi är så stökiga så tänkte vi att han behövde en lugn dag på jobbet. Men imorgon är vi back in school and it´sTaco-Thursday.
Till Familjen Nordbeck:
Detta är det godis vi vill ha när ni kommer över Atlanten. Bara att sätta igång att leta redan nu.
Ann och Bosse var ute i god tid på Coop så det inte blir stressigt. Tidningar kanske skulle sitta fint också. Plus ett paket Choritzo.
Sista dagen i SF.
Den varmaste dagen hittills på vår tripp uppenbarade sig i San Francisco. Tokigt varmt. När vi satt på bussen lämnade vi, bokstavligt, svettfläckar på plastsätena. Ofräscha tjejer. Svetten i pannan rann och det var tufft att vandra alla backar upp och ner. Men det var mödan värt, vi hittade världens gulligaste små hus, de finaste gatorna och de mysigaste kvarteren.
Sen drog vi till hippiekvarteren i Haight-Ashbury och kollade in en massa second hand butiker. Sen tog vi oss en lite tripp till Golden Gate Park där blev vi erbjudna knark 25 ggr på en kvart. No, Thank You.
Denna dag hade dimman försvunnit så vi bikade ner mot hamnen igen och knäppte några foton. Men det blev stressigt eftersom vi var tvungna att lämna tillbaka våra häftiga bikes.
Brunchtime. O la la.
Så här tufft/jobbigt hade vi det. Drickan gick rakt ut i kroppen och rumpsvetten var inte nådig.
Fortsättning från den lilla pärlan SF.
Lördag:
Denna dag blev en riktig utflyktsdag. Vi tog oss ner till hamnen och hyrde riktiga mountainbikes, inklusive hjälm, och drog mot Golden Gate bron. Solen lös och fåglarna kvittrade, vi hade ritkigt tur med vädret trodde vi tills vi skådade bron.
- SAAYY WHHATT!? No way, José!
Det var helt dimmigt just runt bron. Man såg den inte ens till en början. Man såg nästan inte ens sin hand. Vitt, vitt, vitt.
Brumm brumm, sexy girls.
Maria meckar lite med cykeln. Typ trimmar den.
Här skymtar ni Alcatraz, ingen mås ivägen denna gång.
Här ser ni dimman. Ett tag blev det värre.
När vi cyklade över bron var utsikten denna. Åh så mysigt.
Men sen klarnade det upp ju längre vi cyklade och man kunde se de röda vajrarna.
Vi cyklade enda till Alperna. Tufft.
Upp upp upp, ner, upp upp. På väg mot Sausalito för att mysa i oss en lunch.
Här myser vid vattnet med utsikt över SF och gottar oss i en härlig italiensk lunch.
När vi satt där kändes det verkligen inte som att vi var i USA. Mer Nice eller Marbella kanske. Mycket härligt. Hallelulja.
Här ser vi Sausalito från färjan. Vi blev lite trötta på att cykla så vi tog den lätta sjövägen tillbaka.
Här har det klarnat upp och bron pallade komma fram lite.
San Francisco´s skyline.
Efter en LÅNG och HÄRLIG, FET, SKITABRA, TOPPEN, HÄFTIG, TUFF, AWESOME, ROLIG dag så fixade vi oss på hotellrummet och drack kaffe för att överleva solstingen vi fått. Sen blev det att åka av med bögarna i Castro.
Fanny tog med oss till en mysig pastarestaurang i dessa kvarter. Där vi drack rödvin för halva priset och proppade i oss gratisbröd som var jättegott med hemmagjord pesto. Tjejsnack med bara män runt omkring oss.
Till efterrätt tog Fanny oss till ett litet kakställe med nybakade cookies. Tur att den inte ligger precis vid oss på Dover Ct då hade vi alla blivit en enda stor cookie.
Här hittade vi Given - Kafet eller shoppen som är med i filmen Milk. Kolla på filmen och lär!
Sen gick vi på en riktig bögklubb och skakade loss i det svettigaste rum vi varit i. Det stod tajta män överallt och skakade rumpa till Brittan och Beyonce. Det var inte brudarna som stod på podiet och dansade utan det var snygga män för en gångs skull.
Sen drog vi på klubb och mötte Trille och Katlin. Katlin var bokstavligen on fire. Grr.
I denna stad var männen fett jobbiga. Hela tiden ville alla komma fram och "snacka". Konstrasten från bögkvarteren blev för stor att vi gick hem.
Fanny kör ett dancemove! Tack för denna helg, babe.
Ps. Anna tackar Angelica för brevet och halsbandet. Hon ser fram emot föreställningen på dramaten. Vi är alla tre sjukt avundsjuka att ni fick vara i dramatens kostymförråd och välja och vraka.
If you´re going to San Francisco!
Vi tog vårt pick och pack och tog entimmesflyget upp till San Francisco. En semester i semestern.
Här kommer en liten kort summery från helgen.
FREDAG:
Vi inledde med att ta en taxi till vårt lite småsunkiga motel, Broadway Manor Inn i Nob Hill. Vi möttes av en energisk och lite otrevlig man som skrek i telefonen till en stackars gumma som inte hörde så bra. Men så otrevlig var han inte mot oss så vi fick checka in tidigare än vad som var bestämt. Vi drack svinäckligt dyrt kaffe från ett litet frukostställe intill motellet. Tanten var som tagen ur ett amerikanskt motorvägsfik.
Vi tog oss ner till hamnen och Fisherman´s Wharf. Mysigt gammalt fiskarkvarter som bjuder på skaldjursrestauranger och turistfällor. 
Vi tog ett stopp vid skylten, Klick. Vi tog ett stopp vid Pier 39, klick. Vi kollade på fett feta sjölejon, klick. Vi tittade ut över vattnet och såg Golden Gatebron och Alcatraz, klick. Vi åt surdegsbullar med musselsoppa i. Rap.
Det satt en ful mås ivägen när Alcatraz skulle plåtas. Oskönt.
Mums.
Sen eftersom att vi ääälskar kineser så mycket så var vi ju såklart tvunga att besöka China Town (Vi fick sedan höra att detta var det största China Town i världen. Kan det verkligen stämma? Googla någon?). Det känns alltid lika kul att besöka dessa kvarter, man känner sig så hemma. Kineser överallt, precis som i gamla goda Kina. Maria hade även hållt ett litet föredrag i skolan om China Town så vi gick på jakt efter lite monument som hon snackat om. Soft.
Kineser som trängdes vid övergångsställena och kineser som köpte billig frukt. Kineser som handlade mobilfigurer och kineser som rapade.
Kvällen bjöd på en mycket trevlig middag hos Cecilias Berghs polare Fanny och hennes två pluggnissar Cecilia och Trille. Vi fick underbar mat och massa rödvin. Det blev en härlig tjejkväll med snack och åter snack. Kändes lite som en middag hemma i huvudstaden.
Fanny tog med oss till Cliffs Hotel och vi drack svindyra drinkar. Men det var najs.
.
Tjejligan.
Detta var alltså dag ett i SF, vilket förövrigt var en helt underbar stad och kanske det mysigaste vi sett. Vi hade strålande solsken alla dagar. Vilket är lite sällsynt i SF. Senare kommer rapporter om de andra dagarna. Men just nu är det så varmt här att vi smälter. Dock har vi precis tvingat oss själva att ta en joggingtur, hur tänkte vi då?
Ses senare om vi inte tuppat.
Rättning av tidigare inlägg...
Ni får ursäkta vårt lilla inlägg imorse, men i bland går det fort när en viss person ska skriva så man hinner inte med att rätta. Pinsamt! Vi andra två visste i alla fall att den heter Golden gate.
SF SF SF SF
Godmorgon våra kära.
Nu ska vi hyra cyklar och krossa San Franciscobron. Ses på andra sidan världen!
Later!
Blottare med jättebanan.
Ni som följt oss genom åren vet att vi träffade en runkande kines som löpte amok i Kina våren 2007.
Vi citerar från resedagboken:
"När vi trodde att det inte kunde bli mycket sjukare kom en runkande kines cyklandes mot oss. Vi måste erkänna att vi var lite impade hur han höll balansen. Vi gjorde som så många andra gånger här, SPRANG!"
Nämen vad hände idag liksom. Jo, vi tre glada flickor kommer gående på vägen utanför vårt hus. Exalterade över resan till San Francisco imorgon och har inte en tanke på världskartan om vad som komma skall. Såklart blev det sjukt igen. Helt plötsligt:
Anna: - Öhh, vänta här, har han inga kläder på sig?
Cecilia: - What? Han är ju naken.
Maria: - OMG, såg ni ballen, den hängde enda ner till knäna.
Anna o Cecilia: - Fyfan. Den gick ju inte att missa. Mamma mia. Vojne vojne. (Kors tecknet).
Vi fortsatte knata, vi är ju ganska härdade. Men...
Han satte sig i bilen, helt näck, körde förbi och glodde som fan. Sen vände han bilen och tryckte gasen i botten. I det läget hade vi precis svängt in på vår gata och nästan glömt bort killen med pillen. Då ser vi hur han stannar och sätter fötterna i marken. Han är påväg mot oss och skriker typ: -Do you want some?
Vid det laget hade Maria redan kubbat järnet och gömt sig bakom huset. Anna var tätt efter men Maria hade fått upp ett sånt jävla tempo så hon hann inte se vart Marris hade glömt sig. Cecilia fick fumla med nyckeln med bultande hjärta. Dörren öppen. IN! Dörren låst. Pust.
Eftersom det har varit så dåligt väder här i några dagar var vi ju tvungna att jobba på brännan. Fem minuter senare ligger vi i bikini på vår altan. Ingen ska ju hindra oss från att bli brun brunare bajskorv.
Summan av kardemumman:
Trist att han valde blottarkarriären - han hade ju kunnat bli en riktig gigant inom porren.
Imorgon ska vi lyfta med Virgin och fara till San Francisco i gryningen. Dans med bögar, shopping, vandring, möten, Fanny och fest väntar.
Peace and love. Vi gillar alla människor. Nästan.
A Wednesday in Down Town
Förlåt för dåligt bloggande men de senaste dagarna har vi bara pluggat. Vi har ett skit STORT test på torsdag. Eller inte.
Vi har, om sanningen ska fram, fortfarande inte riktigt hämtat oss från att Elin var här och kaosade. ♥
Marris leker cool utanför the school. Tuffaste tjejen i hela skolan.
Efter skolan tog vår koreanska vän Lea med oss till några secondhandaffärer. Hon vet precis vad vi gillar. Några fynd gjordes. Sen kom vi hem och hittade lite räkningar i brevlådan. Oj då. Givetvis från Annas huvudskada. Det verkar som om hon kommer att vara tvungen att avbetala detta livet ut. Tjockt. Det verkar även som om man först måste betala för utrustningen och sen för bedövningsmedlet och sen för saltlösningen och sen för stygnen och sen för häftstiften. Men idag kom räkningen för personalkostnaderna. Det var en dam som tog emot oss och skrev ner Annas personuppgifter på en dator. Detta gick på 550 USD.
Sen efter lite tårar från Annis fick Cecilia ringa och deala lite med sjukhuset så att vi är "säkra" på att det inte dyker upp en massa räkningar när vi flyttat ut. Vi vill ju gärna ha med oss Anna ut ur landet. Det är ju tur att Guantanamo ska stängas. Thank you Obama.
Sen var det läge för att ta en tur på stan. Filmerna i bokhyllan var ju slut liksom. Vi klädde oss vackra och lite småhippa och headade till Down Town. Vi tog bussen och Trolleyn in och där händer det alltid lite småmysko saker. Vi skulle undersöka en Skybar som vi hört om. Dock var det lite för blåsigt och huset skakade typ. Vi värmde oss med filtar och kollade in tanterna som kollade på när sina män drack.
Vi tog hissen ner och tog oss en titt på stan. Down Town USA är inte som Down Town Sverige. Tydligen var det bara skummisar och andra jeppar ute en onsdag. Priset tog mannen som särade på skinkorna och gnuggade sig mot en lyckstolpe. Tätt efter kom en pajsare som kröp runt i en fyrkant runt övergångsstället och sjöng "Three is the magic number". Vi svarade "Ohh yes it is, its the magic number!".
På väg hem var det inte läge för varken trolley eller bussfärd. Då fick det bli taxi, som vanligt med den ena stollen efter den andra. Nu med en persisk gubbe som sa att han var från "Italy". Såklart ville vi glassa med den persiska vi kan, born N raised in the ghetto liksom.
- "Salam divone, nes ve conet birone". Typ. Meaning: "Hej din idiot, halva ditt arsle är utanför".
Efter det älskade han oss och skrattade med/åt oss hela vägen.
Some pictures
.
Kan de odla sparris på taket? Vi började plocka lite. Imorgon blir det sparris och bacon till förrätt.
Huvudrätt: inget. Efterrätt: Ben och hans vän.
Efterlysning.
Glad påsk på er våra vänner!
Good Friday skulle firas och vi bjöd på lite äggmålning and dinner. Köttbullar, massvis med ägg, paj, sillröra utan sill, potatissallad m.m. Stökade i köket och städade hemma. Gud och solen har inte varit bästa vänner i några dagar så Elins bränna är inte lika gyllenbrun som hon hoppats på. Fredagen bjöd inte på något strandhäng vi fixade inför kvällen istället.
Sen sattes äggmålningen igång:
Pysselkalas.
Pimp Daniel.
Cecilia och Marias Östra vän Ida var i San Diego och hälsade på sin pojkvän, de kom också på vår påskfest. Mycket najs.
Bandtjejer - Skånepinglan Hanna.
Efter att vi varit hemma hos oss, drog vi vidare till Old Town. En himla mix av olika människor. Grannar från alla olika håll, gamla och nya vänner, 51 åriga Patrik och Elin såklart! Det var övervägande blonda tjejer hemma hos oss, utom Anna som är Indian, så Patrik blev lite för exalterad och hade tydligen droppat några oanständiga kommentarer till Daniel. Ibland är Sverige som heaven. I Old town väntade galen danceoff med Axwell bakom plattorna. Shots och kastrull. Allas fötter var på dansgolvet och regerade utom Anna som lekte rockband med en ny vän som vägrade dansa till house..
Lördag lördag lördag.
Vi tog oss lite sovmorgon och sen vaknade vi i ett jävla pladder. Det var non stop snack hela eftermiddagen. Det enda vi gjorde var att snacka skit. Bokstavligen. Bajs.
Vi grillade och käkade kycklingspätt. Efter två tuffa dagar med fest och utflykter så var vi lite småsega i kroppen och knoppen. Cecilia gick och handlade godis och Redbull. (Big no no). Meningen var att vi skulle bli lite pigga för att åka till Down Town och ta en drink på en av skybarerna som finns i stan. (Men något hände på vägen).
Anna och Maria brukar alltid skämta om att Damp-ADHD-Cecilia inte får dricka redbull, det blir kaka på kaka. Det är liksom som att ge en herionist heroin, trycka upp en blomma i en pollenallergikers näsa. Givetvis måste något ha gått fel. Först fick hon lite svårt att andas och det smakade väldigt konstigt i munnen, typ persilja. Sen gick det några minuter. Sen upptäckte Elin att Cecilia såg väldigt solbränd ut (och eftersom de inte var någon sol på hela dagen var det ju lite konstigt). Sen gick det bara utför. Rött rött rött. Utslag utslag utslag. Det var liksom flammigt och prickigt och fult. En allergisk reaktion av någotslag.
Detta gjorde ju att vi inte kunde åka till Down town utan var tvungna att stanna hemma i några timmar till. Det blev lite mer fest än vi trodde och sen åkte vi ut och dansade lite till. Efterfest och käk. Maria kom hem och kastade ägg omkring sig. Något var vi ju tvungna att göra med alla äggen. Soft beteende.
Svullen tjej.
Idag fick faktiskt Elin lite sol på sin kropp. Vi låg på playan och glassade. Sen brunchade vi och glassade. Sen åt vi glass och glassade.
Imorgon måste vi gömma oss för Borat i skolan.
Tack Elin för några underbara dagar med dig. Vi kommer sakna dig. Puss.
See you later, aligator.
In a while, crocodile.
Underbara torsdag.
Torsdagen blev en fantastisk dag. Vi började med att hyra cyklar och cyklade till La jolla. Där blev det stekning på klipporna och en supergod lunch på Georges (vi var ju tvungna att visa Elin vår favorit). Sedan cruisade vi hem och lagade svensk tacos (!). Tack Elins mamma för tacokryddan. Efter middagen fick alla små fina påskpresenter av Cecilia. Eftersom våra föräldrar inte kan ge oss några, så är hon vår gulliga mamma nu. Puss på dig! Kvällen slutade där den hade börjat, i vårt vardagsrum (med ett långt stopp på Beachcomber förstås) en efterfest som innebar dans i två timmar i sträck. Här snackar vi bra drag, en jäkla efterfest blev det helt enkelt.
Nu håller vi på att förbereda för vår påskfest vi ska ha ikväll och sen utgång på Spin med Swedish house mafia - Axwell. Woho.
Bilderna får tala för sig själva.
Tove och Idil
Drinkar blev det.
och ännu flera.
Apan Frej var tillbaks igen, hårigare än någonsin.
Tandvärk och Kazakstan.
Det blev ingen skola för Anna idag, hon hade drabbats av tandvärk. Visdomstanden spökade och lever sitt egna liv i Annas mun. Men hon kommer över sin döda kropp att gå till tandläkaren. Vi sponsrar inte denna dyra sjukvård nå mer. Vi får helt enkelt operera på Dover Court om något händer. Maria håller fast och Cecilia tar tången.
Hon ägnade dagen åt solsken men var för lat för att gå ner på stranden så hon la sig på en handduk och tog fram fläkten och satte den vid skallen.
Maria och Cecilia åkte tappert till skolan (även om Cecilia inte var så mycket på lektionen, det var mest datan och hockeyn som lockade. SM-GULD, så jäkla skönt, superb). På väg ut från skolan åkte det förbi en student från vår skola och vevade lite snyggt ner rutan och kläckte kaxigt ur sig:
- Do you wanna ride?
- Yesss, fniss fniss, we live in Mission Beach, hi, hi, sade de två flickorna.
Denna cooling med fett tuff bil kom från osexiga Kazakstan och vi tror att han är en prins av något slag. Han eskorterade oss hela vägen hem och pratade en massa och bland annat Karlsson på Taket som var hans favorit när han var liten. Tänk att alla vår Astrid även är en hjälte i Kazakstan.
Nu har vår egen Borat bjudit oss alla på bio på måndag och han bor precis vid det stora shopping centret här i stan. Så vi ska åka snålskjuts med honom för att inte behöva sitta på bussen i timmar. Good thinking!
Vår tyska lilla son Daniel får paket efter paket. Han får ett paket i veckan typ. Nu fick han påskpaket med massa choklad och looooove. Han delar så snällt med sig av allt, nu är hans mamma vår mamma.
Elin kom precis. Mycket najs.
Helgen är fullspäckad och det kommer hända en massa saker. Upp med tuppen och sen är det ju torsdag också... det vet ni ju vad det betyder. ONE DOLLAR DRINKS!
Koreaner far uppblasta ansikten nar de ater salt.
Idag har vi lart oss en rolig sak i skolan. Nar koreaner/asiater ater salt sent pa kvallen, tex. salta soppor eller nudlar, svullnar deras ansikten upp under natten, Sa nar de vaknar har de ett mycket uppsvalt ansikte. Mysko. Vi europeer ser ingen skillnad, vi tycker alltid de ar lite svullna.
De har till och med ett ord for det pa koreanska. "Euuhhjaa", typ.
Nu ar vi i skolan. Cecilia, sitter och foljer hockeymatchen via aftonbladets minut-for-minut uppdatering, lite smajobbigt att inte se det live. Men det ser ut som katten leker med rattan. Jag hoppas den starka vinner och att torget i Karlstad sprangs ikvall av lyckliga fans. Onskar jag vore dar. HEJA!
Ikvall kommer Elin Ekwall hit, en gammal homie fran den gamla goda tiden. Woho. Hon ar barnflicka i Sacramento, norra CA, och ska komma hit over helgen och hanga med oss. Stora planer vantar och spektakulara fester. Det ar ju Easter for fan.
Resan till San Francisco ar bokad nasta fredag och ni ska fa folja med oss pa annu ett aventyr.
Det kommer mera senare idag. ♥
Over and out. Back to the game.
Utmattade och sönderbrända.
Vi vaknade söndag morgon till strålande solsken och en äkta sommarkänsla. Nu har den kommit hit, Mr Summer. Det ni.
Det är helt ljuvligt. 25 grader och solen bränner i nacken. Svårt att förstå att man bor i ett kallt land egentligen. Ibland tänker man efter och förstår inte hur man klarar sig hemma under vintern. Men det är väl charmen, att vi svenskar blir så lyckliga över lite sol. Solen gör oss till bättre människor. Trevligare, sundare och snyggare!
Denna runda stora gula boll gjorde oss lite för exalterade och eftersom vi oftast bara solar framsidan på vår altan (det är ju så himla trist att sola baksidan eftersom det inte syns i spegeln, vilket har resulterat i att vi är blekfisar på baksidan och negresser på främre delen) så vi bestämde oss alla tre att göra något åt detta. Vi lade oss på magen och pressade. Väl hemma upptäckte vi att vi hade små rosetter på ryggen och baksidan av benen såg ut som salsasås. Det var svårt att gå på toaletten, det blev stående hunden alternativt tratten istället.
Dagens ojdå, jo alltså som ni vet brukar vi ju ha lite visningar av lägenheten då och då. Sheri hade uppmanat oss att städa upp lite inomhus så kunde hon, då vi var i skolan ta en snabb rensning på uteplatsen innan spekulanterna skulle komma. Hon kan inte ha varit så noggrann när hon städade. Vi skyller på hennes 75åriga ögon.
Huset visas runt, här är det damsuget och inga trosor på golvet, heltäckningsmattan är alltså tipptopp och toaletten är ren och hel. När vi sen kommer ut (med den äldre herren och damen) på altan ser vi att det ligger en använd kondom vid solstolen.
Shit hur räddar vi det här då?
- "Ehh and here is the table... And the grill.. And opps here is a condom on the ground. This is a very safe neighbourhood and we always practice safe sex. And we can assure you there are no hidden babies in the closets". Hööö. Nervöst skratt. Fuck, hur kunde detta ske??
Antagligen är det våra sjukt barnsliga amerikanska grannar som gillar sex och bajsskämt och helt enkelt droppat sina belongings hos oss. Eller så hade vi nattligt besök utan att vi visste om det. Mums.
PIMP MY RIDE.
Dagens vurpa.
När vi var på väg till skolan fastnade Cecilia med sina jesussandaler i en fet spik som stack upp från en brunn. Hon flög 2 meter rätt upp i luften. Både Maria och Anna tänkte "nej palla överdriva klockan 8 på morgonen". Men detta "hopp" var faktiskt nödvändigt, hävdar hon i efterhand, då hon faktiskt fortfarande satt fast med sandalen i spiken.
Raprap!
Shamu rocks!!
Lördagsmorgonen startade vi på ett ypperligt sätt med smothies, mackor och kaffe på altanen. Bra skit!
Efter det tog vi bussen mot Sea World, vi var ju tvugna att kolla in späckhuggaren alla snackar om, Shamu. Daniel vår son var väldigt exalterad över denna val och tog med sin Shamu kopp som han köpt sist han var där. Vi hann med både Shamushow, delfinshow, vattenberg och dalbana och helikoptertur i en simulator, nåväl nu har vi iallafall årskort på stället och kan hänga med Shamu och co när vi vill.
Här har vi två frågetecken och missförstånd.
Our son Daniel and Shamu.
Livsnjutare nummer 1, en riktig glidare.
På kvällen blev det BBQ på vår altan. Svennar och tyskar är en bra kombo. Hamburgers och klyftpotatis, öl och drinkar, infravärme och filtar, skratt och skratt. Dock kom polisen och ville "stänga festen" två gånger. Men med lite smör och socker så övertalade Cecilia dem att bli vänner med oss och att det allt liv egentligen kom från en fest lite längre ner mot vattnet.
Over and out. Nu har vi precis sett Marley and Me och gråtit några floder.
Pussen.
Nu blommar löken.
Torsdagskvällen bjöd såklart på endollarsdrinkar på Beachcomber. Efter att ha vilat upp oss i tre hela dagar var vi ju lite törstiga. Cecilia och Maria skulle vara lite roliga i dörren och bytte pass med varandra. Men vakten verkade inte fatta skämtet så Cecilia släppte han in utan att tveka, men när Maria visade upp Cecilias pass (som förövrigt är typ 8 år gammalt med ett jättesmile) började han titta lite konstigt, så började vi skratta, men han förstod fortfarande inte så han bad Maria visa ansiktet från sidan och sen fråga hur gammal hon var, först tvekade Maria och tänkte säga 21 och Cecilia tänkte skämta men han blev allvarlig och sa till henne att vara tyst och frågade en gång till, Maria berättade snällt att hon var 22.
- Welcome in girls! Så lätt var det. Stupid guy.
Tyskarna där uppe har en vän som heter Henning. Världens roligaste namn att säga med tysk brytning. Hääännninggggg. Han är 2.10 lång och en riktig spjuver. Han började kvällen lite trögt och Cecilia bestämde sig snabbt för att supa honom under bordet. Meaning att han skulle få smaka på en massa endollarsdrinkar. Och eftersom de bara kostar en dollar är det ju ingen fara. Han bokstavligt rullade hem och somnade på soffan. Nästa morgon vaknade han klockan nio och skulle ställa sig upp. Ops han ramlade pladaskt i golvet, hans hjärna hängde inte riktigt med, hur gör man nu igen när man går?
Hääääänninggggg.
På fredagen åkte vi på en liten utflykt till några klippor och tog med oss picknick and candy. Det blåste lite kyliga vindar och filtarna hjälpte inte så mycket så det blev inte så mycket vandring i bergen men nästa gång kanske. Utflyten gick mest ut på att skratta åt Willes alla uråldriga uttryck. "Nej, nu blommar löken", "Lek inte Allan ballan", "Dumburk", "Fybubblan" osv.
Vi måste lära honom lite mer gettospråk. Han får gå i vår hiphopskola. Westside!
Sen blev det filmtajm och uppvilning inför morgondagens SeaWorld. Mer om det imorgon. SHAMUUUU!
Sagan om vår granne Patrik McTsunami.
Vi har en man ovanför oss som heter Patrik (som ni hört om i tidigare inlägg).
Här, mates, har ni historien om honom, denna speciella man. Han är 51 år gammal och har en dotter som bor i NY (vi har träffat henne och hon verkar helt normal, mammas gener?). Han bodde i norra USA bland berg och dalar men valde att flytta ner till värmen för att njuta av livet på äldre dar. Han vill helst bli kallad "The retired fireman". Så att man ska förstå att han är en modig och häftig man som räddat många liv. Han är besatt av solnedgångar och varje dag klockan sju hör man honom utanför fönstret släpandes sina tofflor i marken för att gå ner till playan och titta på när denna runda, gula boll går ner. Varje dag dricker han minst tre öl till detta spektakel. Han pratar nonstop och tror att hans mun är guds gåva till mänskligheten. Varje dag berättar han för oss att han "går upp klockan halv sex. Soooo early". Antingen är hans minne lite för kort eller så gillar han bara att skryta om tiden på sin väckarklocka. Varje morgon tar han även en dusch klockan 05:43. Detta hör Cecilia då hennes rum ligger snett under hans badrum. Klockan 06:1 startar han bilen.
Han anser sig själv vara en grillmaster och detta utnyttjar vi när han fixar våra biffar red, pink or well done. Vi får heller inte använda infravärmen utan att han sköter spakarna därför gömmer han tändstickorna inne hos sig. Han kör en röd pickup och en dag när våra andra grannar hade lånat vår tyskarnas parkeringsplats fick han fnatt. Han knackade på dörren och när vår son Daniel öppnade fick han sig en omgång om hur Patrik fick klättra in genom fönstert klockan 06:13 på morgonen eftersom de hade parkerat sååå nära. Detta är omöjligt eftersom det är feta pelare emellan och man kan inte ens parkera så nära.
Han är mycket rädd för naturkratastrofer och andra saker som skulle kunna ta hans liv. Bredvid sängen har han alltid ett par skor ifall det skulle inträffa en tsunami. Varje dag tankar han bilen full med bensin för om han måste fly från tsunamin eller något annat farligt så måste han kunna åka låååångt bort på en och samma tank. Dessutom är bilen alltid fylld med mat och öl för två veckor framåt. You never know. Om någon skulle bryta sig in hos honom eller vara dum så sover han alltid med ett vapen under kudden. Oklart om han alltid bär det med sig eller endast är i bruk när han ska slagga.
Trist om han måste klättra in genom fönstret på bilen om det kommer en tsunami. Då kommer han fastna i all upphetsning.
Den stora frågan är om hans beteende är typiskt amerikanskt eller om han bara är ett psyko?
Fast vi gillar honom.
För i helvete.
Jag ska precis stänga av datorn efter att ha skickat några mail när jag hör Maria från sovrummet först spola och sen skrika:
- Fan, inte nu igen. Det läcker!
Jaha då höll vårt badrum tydligen i 2 dagar. Nu har vi en ny läcka i toaletten. Det är alldeles blött på golvet och vi får plaska omkring. Vi pallar inte idag. Vi sover ikväll och löser problem imorgon.
Ps. Så kanske det går när man hyr in mexikanare som är allt-i-allo stället för riktiga plumbers.
Lite vyer till alla som gillar Mitt i Naturen.
Det kanske inte är så många gånger i ens liv man kommer bo så här nära vattnet. Det gäller att njuta.
Det här är kvarteret där vi bor. Our neighbourhood liksom.
Här är vårt hus vi bor i. Vi bor på nedervåningen och tyskarna bor där uppe. Najs.
Här är vägen ut till Bayen. På ena sidan har vi 20 meter till havet och på andra sidan vägen har vi 50 meter till en Bay som är konstjord och mycket fin.
Ni skymtar en bergochdalbana i bakgrunden. Det är väldigt nära vårt hus. Vi ska snart ta oss en tur i den, ett måste innan vi åker hem. Men den knakar och låter som den ska falla ihop när man går förbi. Så därför har vi undvikit den en aning.
'
Livet är en fest.
Det är så roligt att leva, för då får en se hur det går.
Hela världen är en rad av underverk, men vi är så vana vid dem, att vi kallar dem vardagsting.
Lasse Vegas, baby!
Sagan fortsatte mot Vegas i en hejdundrans fart eftersom det var fotboll som väntade. Vi hann till andra halvlek och mottagningen var väl inte den bästa. Man fick liksom föreställa sig spelet själv eftersom man bara såg stillbilder.
Efter ett poäng drog vi på oss solbrillorna och knallade ner mot Strippen (den stora gatan där allt händer i Vegas). Vi sightsade oss runt och nu nu tog det hus i helvete på fatson. Big Scheisse, folk hade arslen breda som lastbilar. Vi är ganska skonade här i San Diego på fett och breda last, eftersom detta är en beachstad, men i Vegas blev man mörkrädd. Det var tufft att ta sig fram på gatorna.
Definition av Las Vegas:
En stor tacky Findlandsfärja (Viking Line gånger 4 miljoner).
Naket.
Neonskyltar.
Vart man än gick såg man enarmade banditer.
Kärringar som ryckte i spakarna för att vinna tillbaka alla pengar de slösat på cigg.
På gatorna delas det ut porrkort av Mexikanare.
Alla nördar till amerikaner gick runt med stora plastfigurer (gitarrer, strutar, byggnader, bollar) fyllda med äckliga saftdrinkar.
Bufféer överallt. (Finlandsfärja igen).
Folk spenderar pengar i stora lass. Nästan äckligt.
Kortkorta kjolar och dansande tjejer på pelare.
Dyra drinkar och glittriga plasthalsband. (Anna fick hålla sig undan från dessa).
Här ser ni våra vänner som vi skaffade oss. Australias Thunder from Down Under.
Den längst till höger var Willes, Anna fick honom med långt hår, Maria den rakade
lilla hunken och Cessan han längst till vänster. Grr.
Hud hud hud hud och små svarta saker.
Man är antagligen bara i Vegas en gång i livet och då gäller det att slå till på allt. Vi stog och väntade, i vad som kändes som en timme efter några öl, på att det skulle komma en stor fontänshow i denna damm klockan 2 på natten. Men den kom aldrig, Willes ögon började trilla ner mot kinderna, kanske hade han blivit i tvingad en öl för mycket av speedade tjejer. Han och Marris tog tjuren i kragen och gick och käkade mat för en tidig hemgång. Anna och Cecilia var inte riktigt färdiga med kvällen, (Bad ass Maria har ju redan varit på porrklubb i Prag med sina sliskiga Östra klasskompisar). Vi hoppade in i en taxi och körde en:
- "We want to go to a strip club. The best".
Muslimen i framsätet kollade på oss och frågade.
- "A real strip club? I will take ju to the best".
- "Of coures", sa vi och gjorde oss redo för något vi inte riktigt visste vad vi skulle göra oss redo för egentligen.
Vi smet förbi den långa kön och trängde oss in utan att betala. Vi tänkte ju inte sponsra verksamheten för mycket.
Som två små nördar smuttade vi på varsitt glas rödvin och ställde oss under en trappa och tittade på tuttar. Inte så "hemskt" som vi trodde, inte heller så "äckligt" som vi trodde. Men lite små sunkigt, ja. Men vi gillar ju att samla på erfarenheter, intryck och nya saker i backpacken. Varför dö nyfiken?
Här bodde Johnny Depp och alla hans piratpolare, Anna spanar för fullt och
Cess posar för några kineser. Maria har hoppat i poolen för att fiska upp lyckoslantar.
Här bodde vi. I den vita fyrkantiga byggnaden med utsikt över parkeringsplatsen. I tornet var det fantastisk utsikt över Vegas och en 5 stjärnig restaurang, men den hoppade vi över och tog buffen på bottenvåningen istället. Vi åt tills vi sprack. De hade till och med ett bageri där inne som gjorde morotskaka på beställning och underbara små bruna brownies.
Glass i lass och en massa frukt. 
Såklart hittade vi shopping, Sale på Victorias Secret och finfina saker på Zara.
Obligatorisk fotografering på toaletten för att kolla in coolheten på oss. Men i Vegas behövde man inte vara så cool, mest sliskig och med stora bröst. Det gick sådär.
Uppe i tornet med utsikt över LV. Fina flickor, fina byggnader.
Innan lördagens utgång satsade vi $20 dollar på roulett och drog hem vinsten på $80 som vi köpte oss drinkar för. 
Kväll nummer två blev på ett lite häftigare uteställe, dyrare och mer lyxigt.
Vi skulle exprimentera lite så Cecilia släppte iväg de små småttningarna Maria och Anna på egna äventyr borta vid baren. Men hon hade alltid ett vaktande öga så ingen tog dem. Eftersom Wille ser ut som vår pimp så vågar ju ingen annan komma fram och prata med oss = inga gratis drinkar i denna stad = fett trist = jävligt dyrt.
Eftersom Anna och Maria ser ut som femton år gick ju detta hem. Vidrgia män. De hittade en man i kamelkostym som snodde drinkar av andra bord. Sen kom Wille och Cecilia tillbaka och fick massa White Russians.
Maria och en man i baren:
- "Wow, do you drink white russians? Amazing, but why?
- "In Sweden we drink a lot of milk, that is why we looooove White russians".
Ni hör ju själva, vad fan svarar man på den frågan.
Våra svenska medressenärer Ulrika och Gina posar i bakgrunden och Cess kör sin ökända dans med handen. Inte lika sexigt. Mer som en gubbe.
Måndagmorgon och utcheckning från hotellet. Vodkan hade inte ritkigt dunstat ut från kroppen och skratt var bara förnamnet. Flum i baksätet i bilen. Anna och Maria utgjorde ett bakis dreamteam så Wille blev alldeles svettig.
Konversationen gick:
Wille: Vad var det nu igen för roligt du sa igår, Maria?
Korkad tjej 1: Det är ju inte så mycket lyx och fläder här som jag trodde.
Wille: Vänta nu, visst menade du lyx och flär?
Korkad tjej 2, i bilen slänger Cecilia ur sig: Haha, vaddå, försökte du säga lyx och flash eller?
Korkad tjej 3: Vad är det för ett jävla uttryck, det har jag aldrig hört förut. Det måste vara norska.
Det är sånt som händer i Vegas. Noll hjärnceller.
Böghög.
När vi kom hem trillade sonen Daniel in, givet hade han saknat oss en massa och hade miljoner saker att fråga oss om. Vi hade saknat honom också. Eftersom Shari hade städat åt oss och toaletterna var fixade kunde vi alla tre decka på soffan efter en mörbultande helg. Mums.
What happens in Vegas stays in Vegas.
